"Rosmersholm" på Dramaten

3:12 min

Regissören Stefan Larsson som länge var tippad till ny Dramaten-chef blir istället teaterchef i Danmark - igen. Tidigare var han chef på Aarhus teater och är from februari Betty Nansen Teatrets nya ledare. Men helt har han inte övergivit Dramaten, regissören Larsson hade i helgen premiär för sin uppsättning av Ibsens pjäs "Rosmersholm" skriven 1886, inte ett av Ibsens mest spelade verk. I svensk översättning av P O Enquist och med bla Jonas Malmsjö och Livia Millhagen i rollerna.

Maria Edström du var mycket förtjust i Larssons uppsättning av Shakespeares "Richard III", vad säjer du nu om "Rosmersholm"?

Ja här har Stefan Larsson,precis som i ”Richard III” det här avskalade, nästan renspolade, i Jens Sethzmans scenografi som helt enkelt är ett scenrum av grå brädor, några stolar och blombuketter. Ingen överlastad 1800-talshergård eller kostymer utan skådespelarna har enkla lite tidlöst moderna kläder. Hela pjäsen ”Rosmersholm” är ju lite som Ibsen nerkokad till benet; där finns den idealistiske, men ofta fege och förljugne mannen, här Jonas Malmsjös Rosmer, rektor Kroll den cyniske och konservative sanningsägaren i Jacob Erickssons gestalt och så Livia Millhagens Rebekka West, kvinnan som inte riktigt står ut i sin kvinnoroll utan som vill spränga den - Rebecka West var dessutom namnet på en häxa som brändes i 1600-talets England! Men de här tre bildar ett slags stående figurer i Ibsen ”commedia dellárte-trupp” och i och med att föreställningen är så renskalad framstår pjäsen ”Rosmersholm” nästan som en parodi, eller kanske karikatyr på en Ibsen-pjäs.

Men det här måste vara en utmaning för skådespelarna, hur klarar de det hela?

Jo till en början gör alla en väldigt stark insats, där pjäsens olika teman av radikalitet kontra samhällsbevarande och erotisk utlevelse blir väldigt tydliga. Det finns en känsla av mindgame, av rättegång, av terapi-sessioner över det hela och det är länge väldigt spännande. Men sen är det nåt med rytmen, det blir lite för rakt på och lite monotont. Man bygger inte riktigt upp för slutet med all död och skuld.

Så vad tycker du?

”Rosmersholm” när långt men inte riktigt ända fram, skulle man väl kunna säja.

Och ska vi nu gratulera Betty Nansen Teatret och beklaga Dramaten?

Ja eller också kan vi bara tycka att det är kul att en svensk är teaterchef i Danmark och en norrman i Sverige och att det här nordiska kulturbejakandet som det ibland kan vara lite si och så med fungerar, i alla fall inom scenkonsten!