"Tusen bitar - en film om Björn Afzelius"

2:06 min

Lisa Bergström har sett den nya dokumentären om folkkära musikern Björn Afzelius.

Han kör en gammal Volvo 240 på en smal landsväg, cigarettrök ur näsan, han kliver ur bilen och slänger iväg en puss mot kameran. Det är oklart vem som står på den andra sidan.

Det kan vara vem som helst. Det är 80-tal. Det är en oändlig trubadurturné han är ute på, Björn Afzelius.

Artisten som sålt stora mängder skivor, som fyllt folkparker, festivaler, han vars låt "Sång till friheten" generationer av skolbarn ylat falskt till, vars texter fyllt dansbandens repertoarer. Som utmanat högern och kittlat vänstern och som placerat sig stadigt på svensktoppen.

Visst är det här en dokumentär om artisten Björn Afzelius, men jag ser också en uppriktig film om det slukhål ett omättligt bekräftelsebehov skapar, om ärr från barndomen och om en ständig jakt efter kärleken som botar.

Hans vänner, flickvänner och kollegor vågar tillsammans berätta om det. Och deras historier glorifierar inte. De många snabba ibland svekfulla kärleksmötena blir aldrig till en härlig fjäder i en rockstjärnekostym. Tvärtom.

Regissörerna vågar låta känslorna ta plats och luftar berättelsen så väl och precist att vi som ser filmen får utrymme att lägga pusslet själva. Och vi vill göra det.

De avfilmade svartvita bilderna på en ung och mycket stilig Afzelius blir levande. Bit för bit träder han fram.

Det är musikhistoria, men likväl vår samtidshistoria och en evigt sorglig berättelse. Ingen kommer undan sin barndom. Där är man alltid ensam.

För att citera Afzelius själv och låten "Ikaros":

" För som barn tar man kärleken för given
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut I livet
Är man bara ett tillgivet djur"

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista