"Krakel Spektakel" av Elisabet Gustafsson

1:53 min

Många är Lennart Hellsing verser och sånger som satt avtryck i generationer – nu har hans Krakel Spektakel blivit film. Ett riktigt fyrverkeri, men Gunnar Bolin saknar gestaltningen av vår tid.

Den är en visuell fest, denna version av "Krakel Spektakel". Den blyge gräslöken spelad av Michael Jonsson är bara ett exempel från filmens kanske bästa avsnitt, där Ika Nord som dilligenten leder kabarén med alla andra – Peter Palsternack och en enastående Shima Niavarani som primadonnan Selma Selleri.

Regissören Elisabeth Gustafsson har mycket medvetet gjort en riktig old-schoolfilm fjärran från den samtida 3D-tekniken och istället valt att låta hela huvudhistorien om flickan Annabell Olsson, som letar efter trollkarlen från Indialand – han som drack upp sig själv – hon letar efter honom och hamnar med ciceronerna Opsis Kalopsis, Kusin Vitamin och Krakel Spektakel på olika platser befolkade av Hellsings figurer.

Allt liksom gjort i pappslöjden med tydliga kulisser och rekvisita men – det är viktigt, det luktar ändå högbudget så snyggt är det. Produktionsdesignern Jérôme Signori och scenografen Åsa Nilsson är värda en eloge.

Men ramhandlingen ... Hur gör man Hellsing anno 2014 och om man till på köpet bestämt sig för att det är Poul Ströyers bilder och ett sorts stiliserat femtiotal som är det man förmedlar, ja så hade man kunnat ge roller och ramhandling lite doft av ett Sverige anno 2014 där alla faktiskt inte ser ut som om de kommer direkt ur Emils snickarboa, alldeles oavsett om nån har bruna ögon.

Ramhandlingen hade faktiskt kunnat se helt annorlunda ut.