UKON utmanar och utmattar

2:17 min

Hans namn brukar förkortas: UKON. Vilket blir Ulf Karl Olov Nilsson när man skriver ut det. Poet, psykolog och psykoanalytiker; kortfattat lakoniskt språkekvilibristisk på twitter, återkommande hyllad av bibliotekarier och läsare efter sina uppläsningar runt om i landet, samt med ett följe av förtjusta kritiker. Ungefär 15 böcker har han givit ut sedan debuten för snart 25 år sedan, men det är först nu han romandebuterar. Bokens omslag pryds av ett renässansporträtt av den engelske kungen Henrik den 8:e - ni vet han med alla fruarna - och titeln är lång som en Roy Anderssonfilm: "Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek". Elin Claeson har läst den för Kulturnytts räkning.

En tjock gubbe i diamantströsslad rustning, ja en kolerisk skägglurk som avverkade den ena livmodern efter den andra i hetsjakten på en manlig tronarvinge - vad är det med honom egentligen? Henrik VIII har den senaste tiden varit populärare än på många hundra år.

Jag har rodnande tittat på den svettiga, sammetsschwoschande teveserien The Tudors och läst de prisbelönta romanerna Wolf Hall och För in de döda av Hilary Mantel, och fascinerats. Det har säkert även UKON gjort - som i denna sammansatta och svårdefinierbara roman försöker krypa in i hjärnan på despoten.

Varför gjorde han av sig med fru efter fru, hur kändes det att vara så där tjock och törstig och kåt?

Jag läser de första hundra sidorna av "Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek" med stor behållning. Det liknar absolut inte en historisk roman, det är ett språkligt inferno av intryck och infall. Scener ur Henriks liv forsar förbi, lösryckta anteckningar, listor, sånger, drömmar och fria fantasier. Om The Tudors och Wolf Hall givit 1500-talskungen kropp och kött och lukt så kan väl UKON ge honom en sprittande, flackande hjärna full av motsägelser. Eller?

Jag säger till den som frågar om boken är bra att: jo, än så länge, men om det fortsätter på det här viset kommer jag att storkna. Jag utmanas att tänka både baklänges och uppochner, men efter 300 sidor betraktar jag omslagets renässansporträtt och ser fortfarande mest en fet karlslok med liten mun och stickig blick. Lika stum som innan.

Henrik hinner både födas, leva och dö i boken men UKONs upplägg är ett och detsamma. De språkliga krumsprången och intellektuella anakronismlekarna studsar på sidorna men lösgör inte Henrik från myten om honom. Han förblir lika fångad i sin halshuggningsivriga, peststinkande tid.