Författaren Kristina Sandberg. Foto: Maria Annas.
Författaren Kristina Sandberg. Foto: Maria Annas.

"Liv till varje pris" av Kristina Sandberg

Recension: "Liv till varje pris"
3:27 min

I trilogins sista del beskriver Kristina Sandberg sin karaktär Maj in i minsta detalj – och lånar in omvärlden.

Författaren Kristina Sandberg har redan ägnat två omfångsrika romaner åt Maj – en kvinna i Örnsköldsvik som gifter in sig i en finare familj än sitt ursprung, föder sitt första barn på 30-talet och sedan lever som hemmafru med en ständig vetedeg på jäsning.

"Att föda ett barn" och "Sörja för de sina" heter de tidigare titlarna och nu kommer avslutet på trilogin, döpt till "Liv till varje pris". Jenny Aschenbrenner har läst den och gästar Kulturnytts studio.

Finns det så mycket att berätta om Maj?

- Ja, det förbluffande är att det finns exakt hur mycket som helst att berätta om Maj. Vad Kristina Sandberg gör är att hon går in i varje yttepytteliten detalj i denna kvinnas vardag. Vad hon använder för metod när hon sköljer blod ur ett lakan, vilka kakor som kan sparas och hur länge, vilken mössa barnen bör ha just denna vinterdag. Samtidigt som ett halvår kan svischas förbi i en handvändning, säger Jenny Aschenbrenner, och fortsätter:

- Och de här små skarpt belysta inifrån en hemmafrus dagliga sysslor blir en så hypnotiskt spännande teckning av en människa. Varje brödbak, varje val av klänning till varje stel bjudning är en skärva av ett helt unikt liv – Majs. Sen får man ju inte glömma att husmodern är väldigt undanskuffad i litteraturhistorien, det är väldigt sällan hon får kliva fram i rampljuset på detta sätt.

Hur upprätthåller Kristina Sandberg intresset för Maj och hennes liv?

- Genom sin fantastiska språkbehandling. Hon skriver fram ett människoöde, detalj för detalj, med en inifrån Maj känd febrighet. Men det är också något i just förhållandet till tiden som är oavbrutet suggestivt, och fokuset på de små händelserna som får spegla de stora. Att jag som läser sugs in i förberedelserna till en damlunch sida upp och sida ner för att sen skjutsas iväg månader fram i tiden där stora skeenden bara nämns i förbifarten. Så som vi lever våra liv, tänker jag, men som så sällan låter sig fångas i en bok.

Hur står sig denna del jämfört med de tidigare?

- Efter dessa hyllningar så måste jag säga att den är lite svagare. Här är växer barnen upp, mannen Tomas brottas med sitt drickande och med en degradering från familejfirman och därmed också med sin samhällsklass och i detta fångar Kristina Sandberg de långsamt tärande kompromisserna på ett mästerligt sätt, säger Aschenbrenner.

- Hon blir ju lite på en höft ingift i denna fabrikörsfamilj som är betydligt finare än hennes egen arbetarbakgrund och bär böckerna igenom den gnagande känslan av att aldrig duga, en livslång osäkerhet som hos henne blir en febrig upptagenhet av att framstå som så normal som möjligt.

Kritikern tycker om del tre i trilogin, men menar samtidigt att det känns lite krystat när omvärlden i en rasande fart ska passera igenom Kristina Sandbergs roman:

- Men framför allt mot slutet känns hennes ambition att liksom få in världen i det lilla livet lite för just ambitiös. Allt ska med: Motbokens avskaffande, "Hylands hörna" och Vietnamdemonstrationerna - det känns lite inklämt. Och allt det stora måste inte klämmas, det är stort nog att som Kristina Sandberg gör bara genom att vara så i Maj måla fram hela folkhemmets framväxt genom en enda kvinnokropp. En kvinnokropp som förlorar sitt värde när hemmafrun på 60-talet blir passé.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".