"Chicago" av Ebb, Fosse och Kander på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

3:15 min

Nu till 1920-talets Chicago där, precis som över hela världen då som nu, vissa delar av pressen älskar mord - det säljer. Men hur förvandlar man varje simpelt mord till en säljbar snyfthistoria? Svaret hittar vi musikalen Chicago av Fred Ebb, Bob Fosse och John Kander. I helgen var det premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm för en ny uppsättning med Lisa Nilsson, Sharon Dyall och Dan Ekborg i huvudrollerna.

Det är så roligt när rutinerade koreografer kliver in ett steg till på scenen och också står för regin för föreställningarna. Fredrik Benke Rydman är ju ett bra exempel, Roine Söderlundh är nu ett annat. Med sin förmåga att utnyttja scenrummet och få flöde i en föreställning kan koreografer driva dramatiken framåt på ett alldeles speciellt sätt, med tempo och snabba övergångar.

Just Chicago är dessutom perfekt eftersom den är uppbyggd som en kabaré, med nummer som både dansas och spelas direkt mot publiken. Däremellan korta, nästan sketchartade, tablåer. Den senaste tiden har vi i Sverige bara fått se en modern halvkonsertant version från New York som i och för sig gjorde att musikalen blev en större succé än vid urpremiären 1975.

Nu har Söderlundh fått göra en mera gestaltad tolkning - och den är otroligt proffsigt gjord.

Om vi börjar med det musikaliska - en tidstypisk kvinnoorkester med tolv musiker ledda av Maria Kvist. De kan verkligen konsten att varva ensemblespel med solistinsatser.

Jag har tidigare varit kritisk mot Stockholm Stadsteater för att de spelat musikal utan att ha aktörer som kan sjunga. Här behärskar de verkligen sången - de nämnda Nilsson, Dyall, Ekborg, plus Kajsa Reingardt och Fredrik Lycke. Det sprätter om sången, det rasar och rusar helt utan förbehåll många gånger. Musiken ska bara ut. Det är en stor skillnad mot att bara sjunga rätt ton.

Sedan har vi explosiv koreografi, hundratals lyxiga kläder av Lars Wallin, nyöversättning av Calle Norlén och allt landar hela tiden i berättelsen. Den amoraliska sagan om att bakom varje mord finns chansen till berömmelse.

Det finns lite småsaker att fila på - några repliker söker fortfarande sitt rätta uttryck, timingen i de korta musik- eller repliksticken kan tätas ibland. Någon gång då och då kändes det som gen rep.

Men det är just småsaker - resten är smart, så smart. Underhållande mediekritik. Tänka sig.

Extra info:
Manus: Fred Ebb, Bob Fosse. Musik: John Kander. Sångtexter: Fred Ebb. Översättning: Calle Norlén. Baserad på pjäsen "Chicago" av Maurine Dallas Watkins. Regi och koreografi: Roine Söderlundh. Scenografi Viktor Brattström. Kostym: Lars Wallin. Musikaliskt ansvarig: Joakim Hallin. Kapellmästare: Maria Kvist. Ljus: Palle Palmé. Ljud: Oskar Johansson. Mask: Katrin Wahlberg.

Medverkande i urval: Roxie Hart: Lisa Nilsson. Velma Kelly: Sharon Dyall. Billy Flynn: Dan Ekborg. Amos Hart: Fredrik Lycke. Mama Morton: Kajsa Reingardt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista