Tadeusz Kantor: Signez, s’il vous plait (Var god signera!), 1965 (beskuren)

Modernautställningen på Moderna museet

Modernautställningen blickar bakåt
2:34 min

Var fjärde år visar Moderna museet vad de kallar en mönstring av den svenska samtidskonsten. Men i år lyfter man blicken: de närmare 40 konstnärerna i utställningen har hämtats från så gott som samtliga länder runt omkring Östersjön och presenteras under titeln Society Acts.

Samtiden må vara i centrum, men dåtiden gör sig ideligen påmind här. Till att börja med genom ett antal äldre verk ut Moderna museets samling som placerats i utställningen - som ett slags fyrljus att navigera ut i mörkret ifrån.

Till exempel Tadeusz Kantors tidstypiska antiauktoritära och interaktiva "Var god, signera!" från 1965 där betraktarna bjöds in att klottra, rita och signera hans verk.

Och bakåtblicken återkommer i flera av de nya verken.

Anna-Stina Treumund justerar konsthistorien när hon själv kliver in i den äldre kollegan Marju Mutsus 40 år gamla teckningar av nakna kvinnor, för själv gestaltalta en mer självständig sexualitet än de ursprungliga karaktärerna.

Eller Anna Lundh som genom att parallellvisa konstnären Öyvind Fahlströms dokumentation av gatuprotester i USA 1968, med filmklipp från Occupy wall street 2011, hittar linjerna i ett slags gatuprotestens koreografi som tycks vara evig.

Det handlar om minne och historia, men också om vårt tids kanske mest bedrägliga byggstenar - fakta och sanning. Agnieszka Kurant berättar i verket "Political Map of Phantom Islands" - alltså en politisk världskarta över "fantom-öar" - om landbitar som aldrig existerat, men som vid något tillfälle i historien ändå hamnat i en kartbok. Namn som The Aurora islands och Island of Demons låter drömlikt, men de stannar inte vid en fantasi.

Fantomöarna har genom kartans auktoritet på olika sätt trängt sig in i verkligheten - de har köpts och sålts för riktiga pengar, de har gett upphov till verkliga politiska konflikter. En svindlande bild av hur sanning skapas, snarare än existerar.

De återkommande blickarna bakåt i årets Modernautsällning skulle kunna tolkas som en vilsenhet. Men ska kanske snarare ses som ett moget och ödmjukt uttryck för att vi aldrig kan bestämma vår position, utan att ta med fyrljusen vi lämnat i beräkningen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".