"Körsbärsträdgården" på Folkteatern i Gävleborg

Tjechov är populär denna höst, såväl Tre systrar som Måsen spelas på Dramaten, snart har Morbror Vanja premiär på Uppsala stadsteater och i helgen hade Körsbärsträdgården med urpremiär 1904, nu premiär på Folkteatern i Gävleborg i regi av den avgående konstnärlige ledaren Michael Cocke.

Maria Edström var på premiären

Tjechov skrev Körsbärsträdgården medvetet som en komedi, en vaudeville, en komisk fars – han ville komma bort från det dröjande, vemodiga och intimiserande sättet som man spelat hans tidigare succé Tre systrar på Konstnärliga teatern i Moskva - så skriver Lars Kleberg i sin eminenta bok ”Tjechov och friheten”. Och här på Folkteatern spelar man också Klebergs levande och rörliga översättning av pjäsen och ställer till med lite upptåg, trollerier, ett slags cirkuskänsla. Michael Cocke visade med sin Morbror Vanja för några år sen att han och hans ensemble kan ta sig an den ryske mästaren utan att göra honom till en lipsill.

 Och det här är en av de mest levande körsbärsträdgårdar jag sett, alltifrån Anna Andersons Andrejévna Ranevskája i superblonderad jätteknut och känslosamma utspel med den där speciella kombinationen av sentimentaltet och kyla, över dottern Anja i punk-prep-school-outfit i Cecilia Wernestens härligt slängiga stil till Myra Neanders Varja, adoptivdottern i en besinningslöst ful blus och är i ett konstant njutningsfullt bittert tillstånd. Resten av skådespelarna som alternerar i flera roller och kön är också superba och som ni hör; scenografi och inte minst kostym signerad Katrin Brännström har en fingertoppskänsla som hittar helt rätt. Scenografin med sina utspridda möbler och väggar som ser ut linne/papp/tältduk stryker under föreställningens dubbla känsla av upptåg och bräcklighet.

 Jag kommer att tänka samtida ryska oligarker eller Hollywoodfruar i det här planlösa lullandet och lekandet, pratandet och grälandet och där tjänstefolk och uppkomlingsfigurer som Lopachin (som är den som till slut köper hela godset) får stå för verklighetskontakten. Så formar sig Folkteaterns spefullt ömsinta föreställning till ett slags Cirkus Aningslösheten där även vi, vid närmare eftertanke, kanske deltar mer än vi vill kännas vid.

   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista