1 av 2
Vulkano var Cissi Efraimsson, Lisa Pyk Wirström och Rebecka Rolfart. Nu är bandet en duo, och Rolfart släpper snart en soloskiva. Foto: Pressbild
2 av 2
Alexandra Dahlström - nu även dokumentärfilmsregissör.

"All we have is now" om Vulkano, av Alexandra Dahlström

Rebecka Ljung: "Berättelsen berör mig"
2:46 min

Skådespelerskan Alexandra Dahlström, mest känd från "Fucking Åmål", debuterar som dokumentärfilmsregissör med bioaktuella "All we have is now", om det svenska bandet Vulkano. Göran Hugo Olsson har producerat. Kulturnytts Rebecka Ljung recenserar.

För varje steg jag tog genom de blanka svarta pölarna utanför Radiohuset, växte sig en orolig känsla större i bröstkorgen. Jag hade just sett Alexandra Dahlströms första dokumentärfilm "All we have is now" och oron flyttade sig upp i halsgropen, ut i käkarna, ner i fingertopparna …

För den här rockumentären, om ett ungt och svenskt punkband utan Y-kromosomer, påminde mig om att tiden rusar. När ska jag bli bättre på gitarr om inte nu? Nu kommer aldrig igen.

"All we have is now" följer Cissi Efraimsson, Lisa Pyk Wirström och Rebecka Rolfart – tre unga musiker från Stockholm som gjort musik ihop i ungefär tio år. Bland annat i det hajpade popbandet Those Dancing Days.

När Alexandra Dahlström plockar upp kameran har trion startat punkbandet Vulkano, och de bara kör, utan broms. Vi får följa tre nära vänner som inte minns hur de umgicks innan de gjorde musik ihop.

Och vilket fullträff för regissören, för filmen fångar också krisen när en av tre väljer att hoppa av bandet. Kameran får fungera som en slags terapeut, eller en fjärde kompis, när deras relation får sig en törn.

Mellan regniga festivalgig, solblekta dagar i Los Angeles och den skrikande stoltheten när skivan tar form i studion så vecklas historien ut om Vulkanos uppgång och fall – och dess snabba återfödelse. Berättelsen berör mig, även om vissa scener känns som stämningsskapande utfyllnad.

Fotot är ojämnt. Ibland brusigt, suddigt och så mörkt att man inte ser något alls. Ibland riktigt fint. Man kan också fundera på regissörens roll i filmen. Alexandra Dahlström syns själv i bild och artisterna tilltalar henne som "Alex", när de spexar loss lite extra framför kameran. Frågan är om hon hade fångat något annat om hon inte varit deras kompis?

Något jag saknar i "All we have is now" är mer musiknörderi. Mer om hur låtarna växer fram, trions relation till instrumenten, den kreativa processen på insidan ... Vi får en dos av det, man kan ana hur låten om trollkarlen från Oz växer fram, men den aspekten hade gärna fått ta mer plats.

I slutändan är det befriande att se tre unga musiker som peppar varandra till hybris. De vet sin potential, och de tänker skamlöst fortsätta satsa på sig själva. Helt rätt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".