Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Längtan efter gemenskap i författarbiografi

Anna Tullberg om Livet utan masker
2:17 min
Författaren Maryse Condé. Foto: Mercure de France

Hon har kallats den karibiska litteraturens grand old lady; Maryse Condé. Född 1937 på Guadeloupe, författare till tjugotalet romaner. Av dem är bara fyra översatta till svenska, den senaste hette "Tills vattnet stiger". Kanske är läsekretsen redo; nu kommer hennes självbiografi - "Livet utan masker". Anna Tullberg har läst.

Maryse Condé börjar med att kontemplera över den officiella version av henne som redan förmedlats, tidningar till exempel. Berättelser om hur hon gift sig med en skådespelare som hon sett på scen i Paris, och sedan gett sig iväg med till Guinea.

Guinea som blev självständigt direkt efter den franska kolonialtiden och tackade nej att ingå i den franska gemenskapen under Charles de Gaulle. En romantisk bild av en ung kvinna från franska Guadeloupe i Västindien, en upplyst politisk aktivist kan man tro. 

Men den bilden är fel, säger Condé, nu ska jag säga sanningen, för sanningen är alltid viktigast.
Och nog verkar det vara en rätt osminkad version hon berättar. Så lite tillfixad att jag ibland funderar på om hon överdriver sin egen naivitet. Och det är där jag tycker "Livet utan masker" är som mest intressant. Vilka lögner om mig själv serverar jag redan till frukost?

Hon berättar politisk och kolonial historia, det är turbulenta år i Västafrika. Hon är på jakt efter Afrika och den stora omfamning hon tror hon ska känna bara hon landar på kontinenten. Hon längtar efter gemenskap, men inser till sist att det finns hierarkier överallt, även bland de förtryckta. Det är sakligt och enkelt beskrivet, ibland av närmast rapporterande karaktär.

Condé byter både män och länder och arbeten på några få sidor, många namn fladdrar förbi och ibland tappar jag bort mig. Fyra barn får hon, med ett par olika män. Hon hinner mogna både politiskt och som människa. Det är det som gör att hon till slut börjar skriva romaner.

Men det är ändå hennes fyra barn som fastnar bäst i mitt minne. Åsidosatta, passade av varandra, omhändertagna av främlingar, ständigt i rörelse över gränser, ibland utan mat, ibland utan föräldrar under långa perioder. Vilken historia skulle någon av de berätta om Maryse Condé?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".