Antonio Gramsci i helfigur - bok av Anders Ehnmark

Anders Ehnmarks nya essäbok om den italienske vänsterteoretikern Antonio Gramscis tänkande - ”En stad i ljus”. Ehnmark har tidigare skrivit flera böcker om politikens grunder: ”Maktens hemligheter” från 1986 om Machiavelli och ”Slottet. En essä om Alexis de Tocqueville” från 1990 är några exempel. Och i det mesta Anders Ehnmark skrivit på senare år finns Antonio Gramsci med på ett hörn, men i den nya boken ser vi honom i helfigur. Björn Elmbrant har läst ”En stad i ljus”.

Gramsci kommer från Sardinien, är en av grundarna av det italienska kommunistpartiet, som genom åren varit praktiskt och odogmatiskt och som tidigt distanserar sig från terrorn i Sovjet.  Han skriver det mesta av de texter, som Ehmark nu ger sig till att uttolka, under sina elva år i fängelse inspärrad av Mussolinis fascistiska regim.

Gramsci är väl närmast en fotnot i svensk debatt.  Men hans texter blir en bomb i efterkrigs-Italien, eftersom han menar de intellektuella svikit under fascismen på 30-talet; de fjantar för makten,  slätar över konflikterna och får vanligt folk att misströsta om förändring.  Fortfarande är man för eller emot Gramsci bland italienska intellektuella.  

Ehnmark lyfter fram hur han skyr de traditionella marxisternas förklaringssätt,  att ekonomiska maktförhållanden styr allt.  Detta förment vetenskapliga synsätt lägger grunden till att kommunisterna kunde bli förtryckare, och det passiviserar de enskilda, menar Gramsci.  För om allting är bestämt på förhand, då är ju människans egen vilja inte mycket att ha.

Istället vill Gramsci ha många aktiva, stökiga deltagare:  “Den som lever kan inte vara något annat än en medborgare“, skriver han.  Han föredrar bråk och tumult framför stalinismens disciplin.  

Vad är kvar av socialismen idag? frågar Ehnmark och menar att Gramsci rymmer ett möjligt svar:  att demokratisera vår ibland alltför tunna och formella demokrati.  Socialismen är inte målet, det är vägen framåt,  avanti,  som är viktigare.

Författaren inser att här finns en motsägelse.  Gramsci gillar Lenin, som inte var demokrat. Men Ehnmark menar att den italienske filosofen de sista åren när denne satt i fängelse - när han går fram och tillbaka i cellen, sjukare och sjukare, oavbrutet antecknande - att han då på ett tydligare sätt än förut blir republikan, dvs någon sorts demokrat.

Denna läsart av Gramsci är inte invändningsfri, men Ehnmark har skrivit en  lärd och poetisk bok,  som förmedlar en svindlande känsla av att små italienska byar kan rymma stora tänkare, och att politikens lagar är allmängiltiga.  “Man kan ha makten utan att ha ledningen“, skriver Ehnmark och man tänker genast på Göran Persson.

En av Ehnmarks politiska meningsmotståndare liknar honom en gång vid en bypräst, som vill terrorisera sin omgivning med latinska fraser.

Lite grann så kan det vara när man läser hans senaste bok “En stad i ljus”.  Man måste älska att Ehnmark står där i predikstolen och vrider och vänder på de texter Antonio Gramsci lämnat efter sig, som vore de evangelium enligt Matteus.

Jag älskar det för att han behandlar viktiga frågor som demokrati och diktatur  intellektuellt hederligt.  Men jag kan också vara kritisk ibland, för Ehnmark kan vara krånglig. Det är bok att läsa några sidor i taget och sedan brottas vidare med,  ungefär som Ehnmark själv hela tiden gör.  

Björn Elmbrant

bjorn.elmbrant@sr.se

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista