En del av framsidan till romanen "V" av Thomas Pynchon.
En del av framsidan till romanen "V" av Thomas Pynchon.

"V" av Thomas Pynchon

Mikael Timm om romanen "V"
3:50 min

Sedan 50 år tillhör Thomas Pynchon USA:s mest omtalade författare, trots eller kanske tack vare att han nästan aldrig syns i media. När någon vill publicera en bild på den i dag 77-årige författaren, brukar det bli en bild på honom som tonåring. Inte undra på att han är något av en kultförfattare, av amerikanska kritiker ofta nämnd som nobelprisvärdig. Nu kommer hans debutroman för första gången ut på svenska. Mikael Timm har läst "V".

Det finns författare och det finns författare. Och så finns de där som bara kan jämföras med sig själva. Thomas Pynchon tillhör den senare kategorin.

Han är osynlig – men lever. Han är nutida – men det han skriver om verkar komma från en parallell galax där invånarna använder samma ord, rör sig i städer med samma namn, ser samma filmer som vi men är genetiskt kodade så att allt de är med om tolkas annorlunda. Och så svävar förstås deras planet i ett svart hål.

När nu Pynchons debutroman "V" ges ut på svenska efter 50 år märker jag att det finns ytterligare en anomali hos denne författare. Han är fullständigt färdig redan i sin första roman. De knappt tio böcker han skrivit sedan dess förändrar ingenting. Pynchon visste allt om sin värld redan från början.

Men hur beskriva "V"? Jo, "V", Världen tycks hopsatt av någon skapare som blivit hög på en blandning av ekologisk äppelmust och LSD. I "V" samsas lågt räknat fyra berättelser: En spionpastisch från slutet av 1800-talet i Florens.

Tänk Somerset Maugham novell och filmen "Apocalypse Now"; en berättelse om unga losers i New York på 50-talet; tänk Jack Kerouac som ersatt spriten med bibliotekskort; en berättelse som utspelas i Tyska Sydvästafrika på 20-talet. Tänk - jag vet inte vad. Tänk inte.

Dessutom har vi scener från Kairo, Malta, Paris och en del annat. Allt hänger samman, det är en synnerligen välkomponerad roman, men jag undrar om någon läsare kan förklara den. Men kanske är det som med bokstaven V. Två staplar som inte hör ihop, hamnar på snedden och möts för att beteckna något nytt.

Pynchon själv undviker förklaringar. Nyligen filmades "Inneboende brist", en underbar deckarpastisch från 2009. Regissören Paul Thomas Anderson fick många frågor om Pynchon som sägs ha en statistroll i filmen. Regissören suckade: Ja, det är möjligt han var här. Men hur ska man veta det? Ingen vet ju hur Thomas Pynchon ser ut.

Här har vi för en gångs skull en författare som bara ger oss text, inga käcka intervjuer, inga skrattande besök i tv-soffan. Dock har han visat sig på TV - med en papperspåse över huvudet. På nätet finns guider till hur man ska läsa Pynchon. De behövs inte.

Visserligen är Pynchon släkt med James Joyce, men den dödsallvarlige läsare som vill lösa gåtor missar poängen. I likhet med Joyce är Pynchon en stor skämtare, barnslig och utsvävande som Rabelais. Han älskar snuskiga sånger och skämt med namn Intrigen är snårig men språket sällsynt precist; både naturvetenskapligt och måleriskt.

Scener står fram med hypnotisk tydlighet, det är bara att ta emot och njuta. Någon dag trillar kanske polletterna ned och jag kan göra en sammanhängande tolkning. I väntan på det läser jag "V" leende, fnissande och ibland frustande. Och alltid förbryllad. Efteråt är jag klokare … på ett omoget sätt.

Att placera in Thomas Pynchon på den litterära kartan låter sig inte göras. Pynchon bryr sig inte om huruvida litteraturen har en roll i dagens samhälle. För honom är texten världen. Den fysiska verkligheten formar bokstäverna och tvärtom.

Ja, läsningen av "V" får mig att vilja bosätta mig i hans roman. Därifrån har man bra koll på en oförklarlig tillvaro.

"V" har översatts till svenska av Hans-Jacob Nilsson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".