Svenska flaggan. Foto: Henrik Montgomery/TT
Svenska flaggan. Foto: Henrik Montgomery/TT

Timm om regeringskrisen: "Dags för lite krass realism"

3:44 min

Den politiska krisen är närmast unik ur ett svenskt perspektiv men den har samtidigt fört oss närmare ett politiskt läge som många länder i vår omvärld genomlever. Kulturnytts Mikael Timm drog ned TV-ljudet igår kväll och plockade fram en bok av en rutinerad gammal makthavare från internationella arenan.

Vad krisen resulterar i är jag inte rätt person att säga. Men jag tror att jag känner åtminstone en av dess orsaker: vår tids oförmåga att se verkligheten i dess blodsprängda ögon.

Jag är nog inte den ende mediakonsument dessa dagar som lagt märke till att alla ledande politiker, oavsett parti, förefaller sårade. Stötta. Oförstådda. Helt enkelt illa behandlade av livet. 349 sårade oskulder sitter i riksdagen och det säger sig själv att med så mycket god vilja samlad på ett ställe uppstår vissa problem.

Ett särdrag i svensk politik är att aktörerna medvetet valt att vara naiva, det hör liksom till god ton. Visst kan barnslighet vara en kvalitet, men i likhet med författaren Milan Kundera är jag skeptisk mot vuxna människor som är barnsliga. De har sällan barnets charm, däremot är de oftast påtagligt töntiga.

En man som beskyllts för hemska saker men aldrig för att vara naiv är Henry Kissinger. I år har han kommit med boken "World order", Världsordning alltså. Det är en essäsamling där man känner igen en del från hans tidigare böcker om utrikespolitik, men den här gången skriver Kissinger genomgående ur ett globalt perspektiv, inte främst amerikanskt. Hans intresse är världens stabilitet.

Kissinger åkte ut ur Vita Huset när Jimmy Carter kom in. Carter var en sympatisk, idealistisk och en smula naiv president. Han blev inte omvald. Det var kanske rättvist. För han menade så väl och åstadkom så litet.

Med detta sagt att det är dags för realpolitikens återkomst. En realpolitiker räknar inte med att motståndarna moget ska ta sitt ansvar. Realpolitikern utgår från det värsta. Realpolitikern har heller inga illusioner om ingångna allianser. Allt kan hända, oftast händer det otänkbara. En god realpolitiker litar inte ens på väljarna.

I en intervju i Der Spiegel påpekar Kissinger att under större delen av historien, ja till helt nyligen fanns ingen världsordning. Världen bestod av regioner. Nu kan genom tekniken för första gången varje del av världen samverka med en annan del.

Sverigedemokraterna har bildats därför att Sverige är del av ett internationellt sammanhang, vare sig vi vill eller inte. Att människor flyr från krig och förföljelse alla får vi räkna med.

Också i det lilla perspektivet bör en politiker vara klarsynt. Socialdemokraterna är förorättade över att alliansen röstade på sin egen budget. Alliansen är kränkt över att socialdemokraterna ändrade en punkt i dåvarande regeringens budget. Sverigedemokraterna tycks häpna över att övriga partier inte röstar på deras invandringspolitik. Miljöpartiet tycks ha samma PH-värde som Östersjöns havsbottnar.

Dags för lite krass realism. Politiker och för all del politiska journalister får inse att de inte ens kontrollerar opinionsbildningen, den sker till stor del på sociala medier. Ja, spelplanen har flyttats. Och ju yngre politiker vi får in i riksdagen, ju fler småpartier, desto fler brott mot traditionerna.

Så efter gårdagens orgie i politikerintervjuer framstår det med smärtsam klarhet att svensk politik inte behöver fler illusioner utan mer klarsyn; ja, mer cynism.) Världen faller inte ihop på grund av en regeringskris, fråga en italiensk väljare. Kriser blir allvarliga först när vi vägrar se tillvaron som den är.

Kanske borde riksdagen bjuda in Kissinger även om Sverigedemokraternas ledare kanske inte kan komma. Han har, drygt 30 år gammal, gått in i väggen och är sjukskriven. För Kissinger ett bra arvode kommer han nog. Han har fyllt 91. Klarsyn är bra för hälsan, lite cynism gör blicken stadigare.

Kanske är krisen rentav nyttig om den får gammelpartierna att inse att de faktiskt måste börja argumentera för sin syn på invandring och humanism och inte bara blicka sårat på väljarna genom tv-rutan. De ledsna pudlarnas tid är över.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista