Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Gentlemen" av Mikael Marcimain

Publicerat fredag 5 december 2014 kl 06.30
"Som en förälskelse"
3:01 min
David Dencik som Henry Morgan i Gentlemen. Foto: Nadja Hallström
David Dencik som Henry Morgan i Gentlemen. Foto: Nadja Hallström

1980 slog den ner som en litterär bomb: Klas Östergrens fjärde roman "Gentlemen", som blev hyllad och älskad och idag är sedd som en av våra litterära klassiker. När boken nu, 34 år senare, blivit film så är det Östergren själv som skrivit manuset om bröderna Morgan, lägenheten på Hornsgatan och alla mystiska och märkliga turer som berättaren Klas dras in i. För regin står Mikael Marcimain och 94 miljoner kronor har det kostat att få den två och en halv timme långa filmen till stånd. Den ska också bli TV-serie, men idag är det biopremiär. Måns Hirschfeldt recenserar.

Det finns ju ingen måtta på vad som ska rymmas i den här filmen och ingen måtta på vilka förväntningar som hopats kring projektet. Vissa kommer se "Gentlemen" med romanen livslevande i minnet, för andra har läsningen bleknat till en känsla och många i biosalongerna möter säkert berättelsen för första gången.

David Fukamachi Regnfors spelar en viss Klas Östergren som hamnar hemma hos David Denciks Henry i enorm Södermalmslägenhet. Henry Morgan, med sitt mystiska och sorgsna förflutna som jazzmusiker, hemlig agent, älskare och lebeman, han som känner alla.

Halvvägs in i filmen materialiserar sig också hans mytiske bror Leo, poeten som förlorat förståndet. Och så är det hemliga sällskap som gräver efter Stockholms fördolda i gångar under staden, det är gärdesfester i tidigt 70-tal, jazzklubbar på 60-talet, boxning, kalla kriget, skumrask och golfklubbar.

Och så en förläggare som gett Klas i uppdrag att skriva en modern pastisch på Strindbergs "Röda rummet".

Olika tidsåldrar, miljöer och frisyrer. Det är förstås mumma för Mikael Marcimain med hans fingertoppskänsla för filmisk ytbehandling. Och Gentlemen är ju också redan från början något av en kostymroman - överdådig och vidlyftig - så här funkar det verkligen brassa på visuellt.

Bilderna och tidskikten travas på varandra i lager på lager. Det finns något i förgrunden, det händer något på halvdistans, vi anar något fjärran. Det är ett fantastiskt djup i Jallo Fabers foto och det blir verkligt tredimensionell film.

Kameraåkningarna tar åskådarna med in i scenerna och därinne i berättelsens rymd får man välja vinkel att se det hela ur. Gentlemen är bra att ta sig an aktivt - annars är det nog lätt att bli både utmattad och överkörd.

Jag gillar att se Klas och Henry Morgans historia som en förälskelse, ett möte som gör verkligheten förtrollad. Magisk. Och som sätter allt det vi ser på hal is - för vad händer egentligen i en skröna där en författare drabbas av berättandets svindlerier? Kanske allt och ingenting.

Det som Östergren och Marcimain har åstadkommit är inte bara en filmatisering av en specifik roman utan också en skildring av vad en "roman" kan vara och av fiktionens flygförmåga. Det är ystert smittande, även när filmen tar väl så dystra vändningar. Må så vara att alla i slutändan kanske inte känner igen just sin Gentlemen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".