Ungdomen är deras sjukdom på Backa. Foto: Ola Kjelbye.
Ungdomen är deras sjukdom på Backa. Foto: Ola Kjelbye.

"Ungdomen är deras sjukdom" på Backa teater

Maria Edström har sett Ungdomen är deras sjukdom på Backa teater
2:19 min

Den serbiska regissören Anja Suša gästade Backa teater i Göteborg 2012 med uppsättningen "5boys.com" - en pjäs om pojkar som lekte krig och föreställningen blev en stor succé. Nu är det dags igen för Suša och Backa med Ferdinand Bruckners pjäs "Ungdom är deras sjukdom" översatt och bearbetad av Stefan Åkesson och med musiken av Igor Gostuški. Maria Edström har sett föreställningen.

Sist var det vuxna kvinnor som spelade pojkar – pojkar som lekte krig när Anja Suša gästregisserade och Sušas speciella teaterestetik passar teaterns ensemble som handen i handsken även denna gång. Nu med ett kvickt, cyniskt och vibrerade stycke om unga människor skriven i Weimarrepublikens skälvande era. Bruckners pjäs ”Ungdomen är deras sjukdom” från 1929 blev också bränd i nazisternas bokbål 1933 och Bruckner emigrerade kort därpå.

Här på Backa har vi lämnat Weimar för ett slags nutid bland flyttkartonger, plexiglas och böcker om ”hur du når framgång”. Sex unga människor, flera av dem läkarstudenter ska fira Marie, spelad av Mia Ray, som fyller år och all deras längtan, dödsfixering, uppgivenhet, kåthet och känsla av värdelöshet formar sig till ett avsnitt av ”Vänner” eller ”Girls” fast nedsänkt i saltsyra, upphöjt till tio  i konstnärlighet och med 1920-talets beska wise-cracks som får samtidens att framstå som pryda och rättrådiga.

Och ensemblen helt ljuvlig i sitt flöde, i sitt sätt att liksom glida med i Anja Sušas teatergobeläng som hon målar med kropparna, rösterna och relaterandet. Ylva Olaisons Melissa som stjäl Maries John spelad av Jonatan Rodriques mitt under festen, Emelie Strömbergs Desiree som dras till både Marie och Rasmus Lindgrens Carl som i sin tur har en lite obehaglig utnyttjande relation med Niko som säljer sig på nätet och som gestaltas av Ramtin Parvaneh och så Ulf Rönnerstrands Jakob, skäggig och mestadels cynisk. Tiden flödar och stannar upp, går på en gång för långsamt och för snabbt som den gör när man är ung.

För det finns något tidlöst, vemodigt och vackert som får mig att plötsligt att minnas den där känslan av eufori, rastlöshet och sorg – aldrig sörjer man sitt liv så som man gör när man är ung och livet ännu inte riktigt har börjat. Och om då framtiden kastar långa skuggor och öppnar bråddjup är det nästan för hemskt att vara ung – både för de unga i Weimar-republiken och kanske också nu.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".