Kulturpolitiken förklarad som en Shakespeare-pjäs

Maria Edström ser Shakespeare i kulturpolitiken
2:57 min

Kulturnytts teaterkritiker Maria Edström har apropå årets Shakespeare-föreställningar kommit att tänka på kulturpolitiken senaste utspel, med kraftiga nedskärningar mot landets kulturtidskrifter.

Årets Shakespeare-uppsättningar har varit ovanligt blodiga – i Richard III, Hamlet och nu senast i Othello har blodet bokstavligen flutit på våra scengolv. Blodet har varit den slutgiltiga konsekvensen av en serie olycksdigra beslut motiverade av maktbegär, girighet och hämndlystnad och som fått hjulen att börja rulla mot det obönhörliga slutet. Till slut finns ingenting att säja. ”Vad övrigt är: är tystnad” som det lyder i slutet av Hamlet.

Under hösten har politiken varit som något taget ur en Shakespeare-pjäs och då menar jag inte bara den stora viktiga politiken med budget och regeringskris. Utan även i den lilla värld som är kulturens och som, vare sig man är röd-grön eller blå, inte verkar tillmätas något större värde. Kulturen bör helst vidhäftas något som till exempel demokrati för att liksom få någon vikt.

Andra hovfiguranter blickar mot beskickningar kring Medelhavet – det är väl bara förvirrade typer som Rosenkrants och Gyllenstiern som vallar runt på en pubertal prins Hamlet – lägg ner! Termional - eller vad det heter… Herregud, vill man använda utrikiska ord får man väl översätta själv! Alla talar svenska – så står det ju på reklamen för varje tecknad film så SÅ svårt kan det väl inte vara.

Och så; lömska ränker, icke fattade händer, utbytta kassakistor - huset Kinberg Batra och hennes adjutanter, två äldre herrar och en amper hovdam släpandes in på scenen med en ny kassakista. Och nu utbryter ett nytt debacle – från alla håll försöker man nu rädda den lilla kulturella salong som hålls i slottets mest avlägsna delar. Här sitter skrivare med fjäderpenna, nya tankar i små volymer sprids och inspirerar - får sinnena och världen att vidgas.

Narrar, lärde, teatertrupper, gycklare, halvherrar och bodknoddar och även hovfolk från det egna huset argumenterar – ja, påminner om Jagos fru Emilia som försöker få alla och inte minst Othello att förstå att nånting är på väg att bli mycket fel. Men icke – lika envetet som Othello yrar runt i blindo mumlar de högvälborna: ”Digitalisering, digitalisering…”

Så kommer dekretet: Den lilla kulturella salongen där nya tankar spinns över en slät kopp te ska ut – barnkammare in. Huset har inte råd med båda, säjer man och slickar fingrarna rena från kapun-fett, inte att ni ska dricka te hela tiden och att barnen ska få kottar att leka med.

Alla står mållösa, häpna, förstummade. Blodet rinner och inget är att göra.

 ”Vad övrigt blir: blir tystnad”.  

Maria Edström

maria.edstrom@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".