Vinterdvala av Nuri Bilge Ceylan

Belönades med Guldpalmen i våras
2:45 min

Vinterdvala heter hyllade tirksiske regissören Nuri Bilge Ceylans nya film, den fick Guldpalmen i Cannes i våras och går nu sitt segertåg över världen med strålande recensioner. Gunnar Bolin har sett den.

Aydin samtalar med några japanska turister på sitt hotell i Kappadokien i östra Turkiet. Aydin är skådespelaren som återvänt till sin hembygd. Han är förmögen, känd och har nu dragit sig tillbaka med sin långt yngre hustru och sin bittra nyskilda syster.

Aydin skriver också krönikor i den lokala tidningen och där funderar han kring ont och gott och om livet i den lantliga nej inte idyllen, Aydins hemtrakter är förvisso svidande vackra men också vindpinade och snögloppiga så här under vintern, och inte minst bebodda av fattiga invånare.

Nuri Bilge Ceylans nya film är en tre timmar lång, poetisk och samtidigt pratig film om klassamhället, äktenskapet och meningen med livet. Bitvis är den oändligt vacker på ett sätt som verkligen får mig att njuta, Ceylan kan berätta i bilder, det må gälla stort kallt landskap där de tunga vinstinna männen på ett hopplöst vis sjunker igenom skaren för varje steg, eller närgångna interiörer hos de fattiga hyresgästerna där en möter Aydin hyresvärden med förakt och avsky, den andre med ett ängsligt lismande.

Men i centrum står ändå mannen och kvinnan och livet hur det nu ska levas. Den silvergråe stilige Aydin är en gammeldags patriark vars flytt, vad det verkar, har tagit med sig kvinnorna till denna stilla plats bort från ett brusande Istanbul. Gammeldags på ett sätt sekulär och modern på ett annat. Aydin beklagar de religiösa landsortsbornas bristande känsla för respekt värdighet och renlighet, men är själv icketroende med vad han tycker en modern syn på tex äktenskapet.

I långa tagningar grälar han med systern och med hustrun. Han plågas av sin tillvaro som kapitalist och hyresvärd, vad ska man göra med hyresgäster som inte har pengar till hyran? Vinterdvala är en allvarlig vacker film som använder sig av det öppna kalla landskapet på ett magnifikt sätt, men även om en stor del av problematiken är viktig och universell så står Aydins tröttsamma gestalt ivägen för min upplevelse. Aydin förlåter, Aydin ger frihet, Aydin lägger tillrätta och Aydin fördömer. Att gamle Aydin inte är världens eller ens sitt lilla hotells centrum verkar inte gå upp för honom, och det värsta av allt jag tror inte att det gjort det för regissören Ceylan heller. Men bilderna från Vinterdvala, de kommer jag att bära med mig långt in i det svenska vintermörkret.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".