"Dirty Dancing" dansk arbetsseger

2:42 min

När musikalen "Dirty Dancing" sätts upp i Köpenhamn är det danska skådisar på scen, det pratas danska men sjungs på engelska och regissören är svensk. Anders Albien regisserar precis som han gjorde när den sattes upp i Stockholm. Vår recensent David Richter har varit i Köpenhamn.

"Nobody puts baby in the corner" heter på danska "Nobody puts baby in the corner" (enda repliken på engelska). Det vore naturligtvis fullständigt huvudlöst att använda annat än originalrepliken så som den ter sig i filmen. Och mycket av den arbetstesen verkar gå igen i hela föreställningen. Danserna, uttrycken, kläderna och jodå…det klassiska hoppet är kopierat nästan rakt av. Men vad gör det. Det är ju detta som publiken kommit för att se.

Är man i Danmark finns ingen med mer starpower på dansområdet än Silas Holst. Mest känd som vinnare av danska "Let's dance", men i honom har dansk musikalteater äntligen hittat sin nya megastar på manliga sidan (häromåret gjorde han en fantastisk Crazy for you). På den kvinnliga sidan har det aldrig varit brist.

Silas Holst har visserligen inte samma trulighet som Patrick Swayze i rollen som dansläraren Johnny Castle men har en lyster och en förmåga att äga hela scenen, förutom att han dansar högklassigt med en energisk iver. Även Mathilde Norholt är trovärdig i rollen som den unga nyfikna Baby, som trotsar konventioner och klassgränser och växer till en socialt mer engagerad människa i brytningstiden 1963. Men det här kan inte dölja att "Dirty Dancing" inte har en av musikalvärldens starkaste storys, det tyckte jag redan när jag såg den första gången i London. Regissör Anders Albien är proffsig, han har gjort det här förr, håller tempot igång. Scenografin är effektiv med videoprojektioner i fonden som byter miljö blixtsnabbt. Men det är alltför många och onödiga scener som berättar alltför lite. Ofta med ganska uddlösa replikskiften.

För att vara musikal är den ovanlig, det stora kärleksparet sjunger i princip inget själv. Det är dansen som står i centrum, och träningsscener. Ibland tidsödande och inte alltid helt underhållande. Men det kulminerar å andra sidan i slutscenen alla väntat på till "The time of my life" där ensemblen visar vad den går för. Och den är högklassig. Så visst. Det blir en dansk arbetsseger. Med lite svensk hjälp.

 

David Richter
david.richter@sverigesradio.se