"Starka minnen från Folkoperan"

2:44 min

I kväll är det premiär på ”Hoffmans Äventyr” på Folkoperan i Stockholm och för regi och ljusdesign svarar Linus Fellbom. Han har ovanligt starka minnen av när Folkoperan spelade ”Hoffmans äventyr” för 25 år sedan, eftersom han såg nästan alla föreställningarna.

– För mig är det en ganska lång och personlig historia, i och med att jag är uppvuxen på Folkoperan, berättar regissören Linus Fellbom. Mina föräldrar grundade Folkoperan 1976 och så föddes jag 1977. Det här är ju mitt barndomshem, det är så jag har fått min grundutbildning i operakunskap kan man säga.

– När Folkoperan satte upp ”Hoffmans äventyr” 1990 var det min far Claes Fellbom som regisserade och min mor, Kerstin Nerbe, som dirigerade. Jag var jag tretton år och eftersom det är en opera som kretsar kring olyckliga kärlekshistorier och jag var precis i den åldern när man börjar fatta det där, så var det ju en ljuv förfäran, och det var naturligtvis helt och hållet sagolikt.

–  Den uppsättning som mina föräldrar gjorde var en av de här milstolps-succeérna i Folkoperans historia och det var en magiskt bra föreställning, säger Linus Fellbom och fortsätter: Och nu när vi jobbar med ”Hoffmans äventyr” idag kommer det spår och minnen och bilder av saker som hände på scenen då – djävlar vad bra det där var, oj oj oj . Jag började precis intressera mig för scenteknik och ljus och på den tiden, så jag sprang runt på scenen och var säkert till besvär och irritation för många som jobbade på teatern då. Jag hängde över deras axlar och tittade och försökte hjälpa till, berättar Linus Fellbom.

När det blev bestämt att han skulle regissera och ljussätta en ny uppsättning av Hoffmans äventyr på Folkoperan, 25 år efter den förra, hur tänkte han då?

– Den bara dök upp- en idé om att göra en Hoffman på ett väldigt annorlunda sätt och pröva musiken. Alltså pröva genren, om det gick att bända och göra om den. Inte för att den behöver det, för den är ju fullständigt komplett i sig själv, men för att det kanske går och det kanske uppstår något annat spännande då. Så där började jag fundera , och jag hade också någon slags vilja eller nån slags impuls att försöka krocka det med något som är skitigare och mer ostämt och skramligare. Originalberättelsen utspelar sig ju på en krog, men jag tänkte att man i den här uppsättningen kanske aldrig lämnar den där krogen,

Och kanske att det i det där rummet på krogen skulle finnas ett band, någon form av orkester, någon schavig tango- chanson-Tom Waits orkester, som spelar den här musiken. fortsätter Linus Fellbom när jag träffar honom i samband med repetitionerna.

Vad är det då i Offenbachs ” Hoffmans äventyr”som Linus Fellbom tycker så mycket om?

– Musiken, historierna, groteskerierna, drömmarna, det deliriska, det faustiska i att sälja sin själ, förlora sin spegelbild och ögon som byter plats och folk som visar sig vara mekaniska dockor . Svek och kärlek och död- det är en orkan av emotion och sentimentalitet. Det går ju så långt över gränsen att det blir ljuvligt.