Miranda July. Foto: AP Photo/Victoria Will
Miranda July. Foto: AP Photo/Victoria Will

Miranda July kavlar upp ärmarna i The first bad man

3:00 min

Den så kallade "Quirky-tjejen" har haft flera skepnader inom populärkulturen; alla ifrån Audrey Tatous oskyldiga Amelie från Montmarte, Zooey Dechanels flickiga Jess i New Girl till Katy Perrys glittriga bubbelgums-rosa uppenbarelse har fått bära epitetet. Nu får hon liv igen, i den amerikanska konstnären Miranda July debutroman "The first bad man". Kulturradions Mona Masri har läst.

Quirky är ett engelskt ord som enligt Urbandictionary; ett onlinelexikon över nutida slang, betyder "något som är konstigt och annorlunda men ändå coolt".

Det används ofta för att beskriva lite tokiga nördtjejer i populärkulturen. Den knasiga Amelie från Montmartre är essensen av quirky. Lena Dunham är ganska quirky- men inte fullt ut ty quirky tjejer är ofta de som anses snygga på ett flickigt sätt.
Som 30-åriga sångerskan Katy Perry, i sina rosa peruker och glittriga rullskridskor.

Quirkens mamma är kalifornienbaserade Miranda July, konstnären som gjort film, skrivit novellsamlingar och utvecklat appar som gör det möjligt att skicka personer för att framföra muntliga meddelanden.

När hon nu romandebuterar med boken "The first bad man" befinner vi oss som vanligt i Miranda July- land.

I boken följer vi singelkvinnan Cheryl som är i 40-årsåldern och jobbar på ett företag som säljer självförsvarskurser paketerade som träningsvideor.
Hon är olyckligt kär i en äldre kollega som struntar i henne och hon saknar goda vänner som kan tala om för henne att hon borde gå vidare.

När chefens 20-åriga dotter flyttar in hos henne uppstår kemi, trots att folk runtomkring tror att de är mor och dotter. Denna lek med ålder och relationsformer som suddar ut gränser mellan familj, kärlek och vänskapsrelationer är typiska för Miranda July.

Problemet med quirky karaktärer är att de ofta är ytliga när man skrapar på ytan. Man tror att de har ett djup för att de shoppar second hand, men de är egentligen precis lika ordinära som alla andra, och jag har svårt för den här sortens flickkvinnor som stirrar storögt ut i universum medan tårna pekar inåt.

Men så är det som att Miranda July kavlar upp ärmarna, tar fram en spade och börjar gräva i det undermedvetna.
Hon driver skickligt ut mig på öppen plan mark för att sen sätta en kupol över mig och lämna mig där i en kvävande tillvaro av obesvarad kärlek, ensamhet, längtan och en förtrollning- nej förhäxning- som ingen utom den drabbade riktigt kan förstå.

När en bebis blir till lyfts kupolen lite, syre kommer in i berättelsen, och flickkvinnan Cheryl förvandlas till en vuxen mamma.

Det här är bra quirky.

Och kanske är det skillnaden mellan en splittrad allkonstnär som vänder kappan efter vinden och en sann konstnär med utpräglad estetik: det spelar ingen vad hon lägger händerna på: resultatet är alltid made by Miranda July.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista