Flocken rumlar runt i skogen. Foto: Dan Jåma
1 av 2
Flocken rumlar runt i skogen. Foto: Dan Jåma
Amatörskådespelaren Fatime Azemi som Jennifer. Foto: Dan Jåma
2 av 2
Amatörskådespelaren Fatime Azemi som Jennifer. Foto: Dan Jåma

Poetiska "Flocken" ligger nära Bjästafallet

2:33 min

Idyllen skakas när en tjej i nian blir utsatt för våldtäkt av en skolkamrat på en toalett. Vad händer med det lilla samhället när alla väljer att stå bakom förövaren, trots att domstolen ger tjejen rätt? En mörk och poetisk thriller om vuxenvärldens svek som sätter tittarens perspektiv i fokus.

Jennifer går i nian och anklagar Alexander, en jämnårig skolkamrat, för våldtäkt.

Regissören Beata Gårdeler sätter tonen med vuxna nackar i närbild, vuxna som inte bara vänder sig bort, de vänder sig emot Jennifer när hon polisanmäler pojken. De spelas av de duktiga unga amatörskådespelarna Fatime Azemi och John Risto.

Ryktesspridningen i det lilla samhället eskalerar snabbt till en hetsjakt. Jennifer blir ett köttstycke, både blickar och åsikter kladdar på henne.

Det poetiska fotot är en kontrast till handlingen, som mestadels berättas med osentimentala grepp. Många dimensioner av tystnad gestaltar en ängslig vuxenvärld som inte vill höra - varken på Jennifer eller på Alexander. Pojken försöker prata med sin pappa, skickligt gestaltad av en iskall Henrik Dorsin.

Här finns vuxenvärldens svek och flockmentalitetens dynamik, det reaktiva och på ytan anonyma näthatet. Chatt-fönster med lustiga namn, som corkycorky, väller över hela bioduken.

Det går inte att se den här filmen utan att tänka på Bjästa-fallet som uppmärksammades år 2010 av Uppdrag Granskning. Både handlingen och dramaturgin har flera likheter med reportaget, något som regissören Beata Gårdeler inte har velat kommentera än så länge.

Filmen leker med betraktaren och med hur rädsla kan explodera. Ibland blir det nästan överdrivet att man som tittare ska ifrågasätta sina föreställningar om vem som gjorde vad.

Samtidigt som Jennifer bryts ner av flockens glåpord blir filmens gråskalor tydliga, vem som är offer eller förövare är inte i fokus. Det är en skildring av vad som kan hända när man sveps med i en hatkampanj. Det är också en film som utspelar sig i en värld som kantas av fabriksjobb på en köttfabrik.

Flocken är gränslös, som smutsen under naglarna. Du vill inte att nån ska se skiten, och kan enkelt knyta näven för att dölja smutsen. Hålla uppe att allt är som vanligt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista