Kerstin Norborg. Foto: Sara Mac Key.
Kerstin Norborg. Foto: Sara Mac Key.

"Marie Louise" av Kerstin Norborg pulserar av längtan

2:18 min

Kerstin Norborg, som 2002 fick Sveriges Radios Romanpris för debuten "I min faders hus" är aktuell med en fri fantasi kring målaren Carl-Fredrik Hills syster. Den heter "Marie-Louise" och är en vacker och vemodig berättelse om ett liv som aldrig blev. Ulla Strängberg har läst.

Minnet av en man hon träffade i Paris. De långa promenaderna i staden. Samtalen. Den försiktiga beröringen - och så inget mer. Här är anslaget i Kerstin Norborgs Marie-Louise, om en kvinna som, så ofta hos författaren, lever i en minnesvärld av oförlösta fantasier.

Och när beskedet kommer att mannen har gift om sig plågas hon ännu mer. "Är det inte lite... löjligt och ömkansvärt?"

Marie-Louise är syster till Lundamålaren Carl-Fredrik Hill. När han får ett psykiskt sammanbrott under Parisvistelsen, reser hon dit för att hämta hem honom. I den övergivna ateljén hittar hon tavlor med motiv av blommande fruktträd som både skrämmer och fascinerar henne. Hon målade själv i sin ungdom, men fick inte satsa på måleriet för fadern, som istället skickade brodern till konstskola i Stockholm. Marie-Louise blev kvar, med sin längtan och sina drömmar.

Romanen gestaltar en minnesprocess med bilder både från barndomen och senare livet som hustru och mor, men Paris, mannen och fruktträden är det nav som allting cirklar kring. Hennes liv är en balansgång mellan det friska och sjuka, mellan plikter i vardagen och det hon kallar "avgrundshålet", trädens förvridna grenar, vansinnet. Känslan av att det inte längre finns någonstans att gå.

Kerstin Norborgs subtila prosa opererar i sprickan mellan slutenhet och förbehållslöshet. där språket blir ett skydd. Att gömma sig bakom orden, det glatta. Att förbli oberörd.
Och ändå pulserar hela berättelsen av en obönhörlig, nästan våldsam längtan. Tiden skyndar på och Marie-Louise blir kvar. Grundtonen i berättelsen är vemod. Som hos Carl-Fredriks skummande vita fruktträd med knotiga, förvridna grenar. Så vackert, och så grymt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista