Carola Hansson. Foto: Sara Mac Key
Carola Hansson. Foto: Sara Mac Key

Carola Hansson fortsätter historien om familjen Tolstoj i "Masja"

3:36 min

Livet på Jasnaja Poljana, Lev Tolstojs berömda gods, har fascinerat många forskare och författare. Carola Hansson har snart ägnat ett kvartssekel åt ämnet. 1994 kom romanen "Andrej", om sonens stormiga relation till sin berömde far. Den nominerades till Augustpris. 2010 skrev hon "Med ett namn som mitt", om sonsonen Ilja, som emigrerade till USA. Nu är det dags för hennes tredje bok om familjen Tolstoj, om dottern "Masja". Vi gav den till Ulrika Knutson

Lev Tolstojs inledning till Anna Karenina är en av världslitteraturens mest berömda: Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt."

Han visste vad han pratade om. Han tänkte på sin egen dysfunktionella familj på godset Jasnaja Polnaja; med hustru Sonja och de tretton barnen, alla guvernanterna, kusinerna och tanterna, för att inte tala om Tolstojs inställsamma och gravallvarliga lärjungar. Tolstoj skulle inte bara vara patriark hemma - utan för hela världen. Tolstoj var from som en munk, nykter och vegetarian, han avskydde kristallkronor och röt när hans hustru kom med skräddarräkningen. Ville helst gå i bondblus i slåttern, och samla in kläder till de nödställda. I hemlighet viskade han:

- Dessa fattiga och tiggare. De är för många!

Masja dyrkar sin pappa. Hon är den enda som får sitta med bland lärjungarna, tillhöra de invigda. Men Pappa Levs godhet byts i grova utfall. Han skäller barnen för parasiter och lättingar, de går i ständig skräck för föräldrarnas gräl. Bråken slutar ofta med att mor eller far rymmer hemifrån, långt upp i sjuttioårsåldern.

Masja blir ständigt kär i någon av lärjungarna, men de duger aldrig. Mamma och pappa säger nej. Till slut sätter hon ner foten och gifter sig med sin lata släkting Kolja. Pappa Lev låter dagboken ligga framme för dottern att läsa: "Masja har gift sig. Det är synd om henne. Jag kan inte föreställa sig vad som blir följden av detta äktenskap. Det hela är groteskt och onaturligt - ungefär som att göra pajer av barn."

   Ingen kommer undan Tolstojs drastiska språk. Han är verkligen fruktansvärd i sin uppriktighet. Men alltid vital, eller rolig. Som när han talar om det farliga i att övermannas av sina känslor, att förlora kontrollen. Därför är Beethoven livsfarlig, och litteraturen: "Det finns alldeles för många böcker i världen! De gör inte människan till en bättre varelse! – Och det ska du ha klart för dig, säger han till modern, om en återuppstånden Kristus idag skulle låta publicera sina evangelier, ja, då skulle den enda reaktionen hos allmänheten bli att kvinnorna kom rusande, inte för att läsa, utan för att be om hans autograf!"

Carola Hanssons eget språk är tidlöst och genomskinligt. Årstiderna växlar i den gamla äppelträdgården; näktergalarna drillar om våren, om hösten är marken täckt av ruttnande rukt. Hon närmar sig varsamt det ofantliga materialet av brev och dagböcker och lyfter fram Masjas öde, kristallklart. Masja blev lycklig med sin medelmåttige Kolja, men deras sju barn föddes döda, allihop. Pappans tröst till den intellektuella dottern löd: "Moderskapet är förstås något fint och vackert, men låter sig väl knappast förenas med ett andligt liv." När jag ser Masjas allvarliga blick på bokomslaget ser jag den västerländska kvinnan, alltid Pappas dotter. Carola Hanssons Masja är ett mycket stort verk; hennes öde rymmer oss alla.  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista