Hans Rosling. Foto: Henrik Montgomery / TT
Hans Rosling. Foto: Henrik Montgomery / TT

Lördagskrönikan: Rädslans kultur är mer än bara siffror

2:54 min

I de debatter som uppstått efter flyktingkatastrofen har professor Hans Rosling seglat upp som hjälte i sociala medier. Med torr statistik har han gått till storms mot medier som han tycker svartmålar verkligheten. I veckans lördagskrönika undrar Sveriges Radios kulturchef Mattias Hermansson om det verkligen en renässans för fakta vi ser, efter åratal av tillväxt för tyckandet.

Finns det en rädslans kultur? Ja, vid millenieskiftet lanserade den amerikanske sociologen och före detta radiojournalisten Barry Glassner begreppet ”The Culture of Fear” i en bok med samma namn. Glassner visade att samtidigt som antalet mord och brott gick ner i USA, så hade folk i gemen den helt motsatta bilden. Glassners tes var att det hängde samman med mediers ökande rapportering kring mord och brott. Och att effekten blev att folk gick omkring helt i onödan och till exempel var rädda att bli ihjälskjutna eller drabbas av andra hemskheter, istället för att ha fokus på verkliga samhällsproblem.

Som en svensk motsvarighet har Hans Rosling profilerat sig i kampen mot alla de medier han anser sprider överdrivet negativa bilder av världen. Klippet där han skäller på en programledare i dansk tv har blivit ett viralt fenomen. Professorn i internationell hälsa har snabbt fått stjärnstatus i de medier han själv kritiserar.

Och även om man säkert kan problematisera delar av Roslings och Glassners resonemang, finns det rätt mycket att ta fasta på för oss som arbetar inom massmedierna.

Journalistikens demokratiska uppgift har länge bestått i att på enkla vis förklara krångliga sammanhang. Den uppgiften behöver nog byggas ut.

Ett bra exempel är hur Aftonbladet i veckan publicerade interaktiv statistik över relationerna mellan flyktingmottagning, arbetslöshet och antal SD-väljare i svenska kommuner. Den som läser kan själv klicka runt i tabellerna och dra slutsatser.

Det är en journalistisk bearbetning av fakta, men som samtidigt lämnar över tolkningar till läsare och debattörer.

Men frågan är vad som är hönan och ägget av mediers verklighetsbeskrivningar och människors världsbilder? En stor undersökning gjord i 14 länder som refererades i The Guardian förra hösten visade att medborgare i alla länder hade väldigt förstorade bilder av faktorer som arbetslöshet och invandring.

Enligt undersökningen trodde till exempel den genomsnittlige svensken att 24 procent är arbetslösa, när den verkliga siffran låg runt åtta. Och då visade ändå de sammantagna siffrorna att Sverige var det land där de tillfrågade var bäst informerade om verkligheten.

Man kan ju önska att det vore så enkelt att mer balanserad rapportering i medier kunde motverka otrygghet och ogrundade dystopier. Att det skulle det ge mer plats för den komplexa verklighetens natur, snarare än rädslans kultur.

Men exempelvis tillväxten av sajter vars huvudidé är att etablerade medier undanhåller sanningar och förskönar bilder av allt från invandring till vaccin, den säger något annat.

Kanske är det som Hans Rosling menade i en läsvärd intervju i Expressen i veckan: Att vi människor mest använder vår tid till att vädra värderingar och känslor. Att världen inte är gjord för kunskap.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista