Lars Kleberg. Foto: Eva Lindblad.
Lars Kleberg. Foto: Eva Lindblad.

Lars Kleberg vid avantgardets korsvägar

3:00 min

Lars Kleberg är professor emeritus i ryska och har skrivit flera böcker om rysk konst och teater, senast biografin "Tjechov och friheten" från 2010. Nu har han tagit sig an en bortglömd konstkritiker, som både skrev den första boken om Picasso och sände folk i döden som kommissarie för den sovjetiska säkerhetstjänsten. Mårten Arndtzén har läst "Vid avantgardets korsvägar - om Ivan Aksionov och den ryska modernismen".

Vad är det med 1900-talets första tre decennier som aldrig upphör att fascinera? En tid då allt var nytt, full av löften och oförbrukade möjligheter och folk for kors och tvärs över i Europa i jakt på framtiden. I snygga och välsydda kläder.

Lars Kleberg infriar det här löftet med råge i sin lilla bok om Ivan Aksionov: radikal konstkritiker, experimentell översättare, obegriplig poet och osentimental officer. Jag säger inte "lilla bok" för att förminska den, tvärtom. Kleberg har nog haft material nog att fylla en riktigt tung tegelsten, men istället tar han oss med på ett effektivt berättat, intellektuellt äventyr om knappa 250 sidor inklusive personnotiser, källhänvisningar och två kronologier.

Resan går från förra sekelskiftets Kiev till kubisternas Paris, tillbaka till moder Ryssland och några långsamma år bakom fronten. Sedan revolutionen som tar Aksionov till Moskva, där han deltar fullt ut i kampen om avantgardets framtid - samtidigt som han delar ut dödsdomar till desertörer, som kommissarie åt underrättelsetjänsten.

Och hela tiden skriver han: en diktsamling om Eiffeltornet och en annan som Kleberg kallar "en av de mest hermetiska som utkommit på ryska". Den första boken om Picasso, som sagt, och en rad översättningar av brittisk 1600-talsdramatik, där Aksionov försöker tillämpa en sorts kubistisk metod som gör pjäserna fullkomligt ospelbara.

I dag reducerar man lätt kubismen till ett kortlivat experiment inom måleriet. Men för Ivan Aksionov blev den vägledande princip i så gott som allt han gjorde - även som poet, romanförfattare och så småningom teaterman. Innanför all den yttre dramatik som hans liv bjuder på, pågår en inre envis kamp med de konstnärliga grundfrågorna som Kleberg också levandegör - även om han inte riktigt lyckas övertyga mig om hela den "värld av orealiserade möjligheter" han själv säger sig ana i Aksionovs livsverk. Han är lite för mycket pedant, för min smak, med sin ingenjörsexamen, stärkkrage och monokel.

Hans antiideologiska inställning är däremot inspirerande. Hans orubbliga lojalitet mot konsten-som-konst snarare än politiskt verktyg. Den hade säkerligen kostat honom livet, om han inte haft turen att dö i sjukdom 1935, året efter att den socialistiska realismen utropats som allenarådande estetik. Och konsten slutgiltigt ersatts av propagandan.

Och inspirerande är också denna lilla bok, i sin storartade syntes av grundforskning och sprittande essäkonst. Tack!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista