Dheepan
Foto: Triart

Vad flykten gör med själen i Cannesvinnande filmen Dheepan

2:48 min

Den franske regissören Jacques Audiard blev med filmen En profet från 2010 en av europeisk films främsta namn, fängelsedramat belönades på Cannes filmfestival och prisades världen över. Och hans senaste film, dramat Dheepan, vann i våras guldpalmen på samma festival. Det är en nedtonad påminnelse om den stora katastrof som pågår runtomkring oss just nu. Jenny Aschenbrenner har sett den.

Dheepan heter inte så, egentligen.

Det var ett namn han tog sig efter att ha lämnat armén för att fly Sri Lankas omänskligt grymma inbördeskrig som tappat all riktning, bara blivit blod och död.

Tamilska tigrarna, regeringsstyrkorna, tigrarna, regeringen . ..

Människorna dör. Människorna flyr.

Människorna hamnar i kaotiska flyktingläger, som det där en kvinna i filmens inledande scen desperat letar efter ett föräldrarlöst barn, en flicka vilken som helst som hon kan ta med sig.

Det är ett fasansfullt ögonblick, innan man vet vad hon ska med den där flickan till som hon till sist hittar ihopkrupen under en presenning. Kvinnans upplösta ansikte ger inga ledtrådar, god - ond, vettig - galen ....

Men nej, hon ska inte sälja flickan som sexslav. Jacques Audiard arbetar inte med att traumatisera sina åskådare, matar inte på med ofattbara vidrigheter. Istället ett nära, realistiskt bildspråk som spricker upp i andlöst vackra , mer drömska bildsekvenser.

Han följer tätt inpå den fejkade lilla familjen som tillsammans flyr från lägret: Dheepan som inte är Deephan, kvinnan som inte är hans fru och flickan som inte är deras dotter. De antar en död familjs identitet och lyckas ta sig till Frankrike.

Men världen är ingen trygg plats för den som inget har.

Den satellitstad i betong där de hamnar, med en vaktmästartjänst och en bostad på nedre botten, är en sönderfallande slum som enbart hålls samman av den samling knarkhandlare som styr med vapen, våld och hot ..

Den motvilligt spirande ömheten mellan de tre främlingarna som egentligen bara har flykten gemensamt slås sönder av det nya och helt annorlunda krig som de nu hamnat mitt i. Skottlossningar mellan kriminella gäng, blodiga uppgörelser. Dheepan tar en sväng in den mörkaste av thrillergenren och de tre måste ännu en gång bryta upp.

Men filmen landar i en förvånansvärt försonande bild av ny gemenskap i ännu ett nytt land, England.

Inte rosenrött men med något slags värme att landa i efter denna berättelse om hur flyendet sätter sig i själen, löser upp allt det fasta i tillvaron och i den egna identiteten. De tre, deras kamp men också deras fall ner i hopplöshet, deras förmåga att dra sig upp därifrån, ändå fortsätta, den avspeglar sig i varje gest. I skådespelarnas ansikten. I det dröjande bildspråket som lämnar plats för andning, utom i stunderna då livet drar ihop sig till ren och skär överlevnad och ingen kan få luft.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista