Gunnar Harding Foto: Paula Tranströmer/pressbild.
Gunnar Harding Foto: Paula Tranströmer.

Knivskarp vardaglighet i detaljerna

2:34 min

Gunnar Harding debuterade 1967 med diktsamlingen Lokomotivet som frös fast. Han har översatt och introducerat fransk, amerikansk och brittisk lyrik och han har också varit redaktör för kulturtidskrifterna Lyrikvännen och Artes, samt ledamot i Samfundet De Nio.
Nu ges diktsamlingen Från vinter till vinter ut, Kulturnytt gav den till Per Engström.

"Det är oktober i Götgatsbacken" säger Gunnar Harding på tredje raden i sin nya - och tjugonde - samling sedan poesidebuten 1967. Jag är ganska förtjust i den här typen av stockholmspoesi, där olika gatsträckningar och stadsdelar i en obenämnd och kär huvudstad bildar scen för poetens sinnesstämningar. Harding är en fin och känslig stockholmsskildrare, men det är ändå inte den atmosfären som är den främsta behållningen här. Det är istället den mycket sorgesamma skildringen av främlingskap, tröstlöshet och allmänt gråväder. Det är oktober även i poetens liv. Författaren som är 75 år i år talar om - eller kanske snarare ur - åldrandet, och framför allt om en brusten kärlek. Harding har ett sätt att teckna stora händelser mot en knivskarp vardaglighet i detaljerna vilket gör en försvarslös som läsare mot sorgen, och egendomligt nog även mot futtigheten i just det livsomstörtande.

Det finns ofta en enkelhet, en klarhet i tilltalet hos äldre poeter och författare. Som om det komplicerade blivit okomplicerat; man talar bara om det man kan tala om. Naturligtvis är livet och kärleken fortfarande lika skrämmande obegripligt, men åren tycks ge en poetisk erfarenhet. Hos Harding finns en frisk biton av gnäll och lustigheter nedsänkt i raderna. Och det är bra - hellre humör än uppgivenhet. Trots den tunga grundtonen så finns det också små insprängda historier och anekdoter som ibland avslutas med det i poesin inte alltför vanliga utropstecknet. Och det hjälper till att s.a.s. stampa takten. Hardings högst läsbara och bildrika poesi har en sorts osökt musikalitet - utan refränger men med baktakter, omtagningar och tempoväxlingar. Ljud och ljus samspelar fint.

"Från vinter till vinter" utgör en komposition där det inledande utslocknandet antydningsvis leder genom minnen och årstider (dock inte våren) fram till ett nytt tillstånd: en omstart, det vita pappret som åter skall skrivas på, och en ny vinter. Jag avslutar gärna med ytterligare ett citat: "Kan det vara så enkelt? Ja, så enkelt kan det vara".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista