Graveyard
Graveyard

"Ett album som lever på sitt sound"

Kalle Kovács: Graveyard på den lite väl enkla vägen
3:19 min

Hisingens stolthet, Graveyard, är tillbaka med fjärde albumet "Innocence & Decadence". Kalle Kovács har lyssnat på albumet som han inte är helt till freds med. 

Under sommarmånaderna läste jag en intervju med Graveyard. Budskapet var tydligt – de ville inte att man skulle kalla det de framför för ”klassisk rock”. Jag skulle ljuga om jag inte kände mig utpekad – i många år nu har jag hållit de nära hjärtat som bandet som Rainbow aldrig blev. Rainbow var ett band jag växte upp med och än idag är det en svårt att inte härja loss när någon på en dimmig fest får för sig att spela ”Long Live Rock N Roll” och ”Temple Of The King”. Så det faktum att jag nämner Göteborgsbandet Graveyard i samma är enbart positivt och med största möjliga respekt. Jag förstår vad bandet menar i den där intervjun – att enbart säga att de spelar klassisk rock ger en bild av att de inte har något nytt och eget att komma med, och det är faktiskt fel – om än lite mindre fel än vanligt den här gången.

Nya albumet Innocence & Decadence är bandets fjärde och innehåller egentligen allt det där som gör Graveyard till Graveyard. Det är en skränig, akustisk och varm ljudbild där man redan innan gitarren börjar spela hör att den kommer. Det brusar nämligen när mikrofonen sätts igång på ett sådant härligt sätt. Låtarna i sig är välskrivna i dess Graveyard-anda och då och då svänger det till ordentligt.

Jag känner mig dock färdig med albumet efter bara några få lyssningar. Det döljer helt enkelt inga hemligheter. Mystiken är konstant frånvarande – och kanske är det mitt Rainbow-spöke som härjar när jag har det här kravet på musik som låter som att den kommer från ett halvt sekel sedan. Man kan egentligen inte dra några direkta paralleller banden i mellan – men saknar jag den där omfamningen av dåtidens karaktäristiska drag bortom ljudbilden som Linköpingsbandet Ghost lyckas så bra med.

Med allt det här sagt är Innocence & Decadence inte ett dåligt album– men lite tråkigt. Med den ljudbild som bandet har och den musikaliska talang som medlemmarna besitter är möjligheterna oändliga och Innocence & Decadence känns på lite som den enkla utvägen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".