Katarina Kiera
Foto: Maria Annas

Katarina Kieri om assimileringens pris

2:06 min

Katarina Kieri debtuerade som poet 1993, med samlingen "Slutet sällskap" och har sen dess varit verksam som poet och prosaförfattare för vuxna, men framför allt som författare till barn- och ungdomsböcker. 2004 tilldelades hon Augstpriset för ungdomsromanen "Dansar Elias? Nej!" Men nu är hon aktuell med en ny bok för vuxna, "Vårt värde" heter den och Jenny Aschenbrenner har läst den.

"Vadi heteri gruvstrejki påi finskai? Älä nyt svamlaa"

Se där en typisk ordväxling mellan mor och dotter ur Katarina Kieris nya bok Vårt värde. En berättelse om en sorts assimilationsresa, från den finsktalande gemenskapen i byarna i gränstrakterna, till det rikssvenska livet i stan. Framför allt handlar det om vilka förluster man gör på vägen när man anpassar sig till den styrande majoritetens normer. "Jag", som i boken ofta skiftar till ett "vi" för att ge det berättande barnet mer råg i ryggen, har vuxit upp med föräldrar som gjort en klassresa och som på vägen lämnat sitt språk bakom sig. Barnet har inte fått lära sig finska, i de finsktalande byar där släkten bor ses hon som bortklemad, på något sätt förlorad. Bland barnen i stan känner hon sig avvikande.

I bakgrunden finns en död bror, hela tiden närvarande, en skugga som faller över allt.

Kieri berättar i en serie konstateranden som ofta får en poetisk kvalitet. Många blir som fyndiga små one liners att suga på en stund. Hon leker med klyschor, som den om att veta sitt värde: "Vi visste vårt värde. Vi visste att vi hamnat där vi hamnat för att våra mammor och pappor hade kastat fast spadarna i backen och torkat sig i persheet med Haparandabladet en sista gång och sedan sprungit till samhällsbygget"

Och just samhällsbygget är centralt, detta är en barndom i folkhemmets famn, alla tror på ingenjörskonstens förmåga att lösa människans alla dilemman, och på det sociala projektet. Alla ska fortfarande med, och alla ska bli likadana.

Det finns både vemod och systemkritik i denna tunna volym, så fylld av skarpa iakttagelser och fina formuleringar, som möjligen ibland blir sina egna fiender. Välfunna ordsammansättningar som kan bli väl finurliga, utan öppningar mot det sårbara och osäkra, och därför alltför lätt flyter genom sinnet och ut igen på andra sidan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista