Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Augustin Erba. Foto: Albert Bonniers Förlag
Augustin Erba. Foto: Albert Bonniers Förlag

Erba skildrar istället för att agitera

"Jag gråter under läsningen, men känner ändå hopp"
2:35 min

Det är en nervig resa, att läsa Augustin Erbas nya roman "Blodsbunden" tycker frilansjournalisten Sara Abdollahi, som berörs på djupet.

Augustin Erba debuterade som romanförfattare 2009 med "Ensamhetens broar". Nu kommer hans andra roman "Blodsbunden". Att få följa huvudpersonen Amadeus från barn till vuxen, och familjen som är flyktingar från Egypten, är att få följa en klassresa nedåt. Den börjar då familjen placeras i Fisksätra, där damen i den gråa blusen låter meddela att om de inte är tacksamma för det nya hemmet så kan de gott sticka tillbaka dit de kom från.

Till skillnad från debuten "Ensamhetens broar" där Erba skildrar två barndomsvänner som gör militärtjänsten och slits isär av systemet, skildrar han i denna roman familjen vars historia ständigt flåsar dem i nacken. Det är kärlek, svek och identitet som boken kretsar kring.

Jag läser om ett kärlekslöst Sverige där rasismen tar sig uttryck i ömsom subtilt, ömsom fysiskt påtagligt, våld. Ändå blir boken intressant just för att Augustin Erba behärskar konsten att skildra istället för att agitera; han ger varken moraliska eller politiska pekpinnar.

Jag läser om föräldrarnas kamp för ett värdigt liv i Sverige. Om barnets skam när pappan säger "ättegomlick" istället för ett ögonblick och om känslan av att dra på sig postorderstövlarna som är tre storlekar för stora men det enda par som familjen har råd med.

Läsningen gör mig vred; för medan allt det där är saga för vissa, är det en möjlig verklighet för andra.

Erba sätter fingret på och gräver djupt i erfarenheter som finns hos alltför många barn och föräldrar som någon gång har tvingats korsa en gräns. I berättelsen ryms en moder som ständigt drabbas av migrän för att hon inte orkar med livet. En fader som kämpar med sin avhandling trots att pengarna inte räcker till. En hund som i bakgrunden påminner oss om att vår tid här på jorden är skör och att lyckan är beroende av vår gemenskap med varandra.

Jag gråter under läsningen, men känner ändå hopp när jag kommer till upplösningen. Det var länge sen en roman berörde mig så djupt.

Augustin Erba jobbar på Sveriges Radio. Därför lät vi Sara Abdollahi, chefredaktör för tidskriften Författaren och redaktör på Kultwatch, läsa romanen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".