Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Sevärd safari i socialrealistisk misär i Peter Grönlunds "Tjuvheder"

Maria Georgieva om "Tjuvheder"
2:30 min
Minna (Malin Levanon) i Tjuvheder. Foto: Nadja Hallström
Minna (Malin Levanon) i Tjuvheder. Foto: Nadja Hallström

På fredag har Peter Grönlunds långfilmsdebut "Tjuvheder" premiär. En film där missbrukare och poliser blir skådespelare. Bara sex personer i rollistan professionella skådespelare. Kulturnytt har sett en film som tycks vara inspirerad av både Ken Loachs och Stefan Jarls verk. En drabbande Stockholmsskildring om överlevares vardag där jakten på pengar är central. 

Minna sitter mitt i skiten, bland tjack och elände med en tjock katt, ständigt jagad i tillvaron. En kompromisslös överlevare som förlorar sin lägenhet. Utvägen blir att lura pengar av en knarklangare.

Under flykten träffar hon Katja, en alkoholiserad mamma, spelad av en fenomenal Lo Kauppi som tar med henne till en illegal husvagnscamping där alla möjliga människor i samhällets marginaler har skapat sig ett hem. Det är just skildringen av livet på campingen i Huddinge och kvinnornas stormiga vänskap som gör den här filmen sevärd.

99 procent av Tjuvheder sägs vara inspelad med handkamera. Fotot kommer förbryllande nära, och visar en stökig tillvaro, som ändå strålar av värdighet.

Karaktärerna är mångdimensionella, och skildras inte som offer, som campingbossen Boris, som håller ställningarna i bosättningen, skickligt gestaltad av polsk-svenske Tomas Neumann, som tidigare spelade i Lukas Moodyssons "Lilja 4-ever".

Och Minna, skådespelaren Malin Levanon, ni vet hon mamman i Beata Gårdelers kritikerrosade film Flocken, gör en stark rollprestation som säkert blir Guldbaggenominerad, även om jag inte tror på karaktären hela vägen. Slangens replikväxlingar virrar stundtals bort mig. Berättelsen kommer så nära man får komma människor som ständigt är på sin vakt innan man blir bortskuffad.

Det här är en drabbande Stockholmsskildring som ivrigt vill berätta om systemfel i samhället som sviker utsatta människor, och vad som händer när stelbenta normer bryts. Titeln "Tjuvheder" anspelar på de normer som finns under ytan, när man är på samhällets botten.  Det är fotot och karaktärsskådespelarna man minns, inte storyn. Flera osammanhängande scener säger samma sak gång på gång.

Om det krävs ett uns av övertydlighet för att tittaren ska begripa desperationen när bostaden försvinner, eller om man inte klarar att ta hand om familjen och går under radarn, kan "Tjuvheder" framstå som en liten safari i socialrealistisk misär. Men Peter Grönlund har ändå lyckats göra en thriller av överlevares vardag, trots att berättelsen slarvas bort mot slutet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".