Många nyanser av Bo Kaspers Orkester

3:10 min

Bo Kaspers Orkester har snart spelat ihop i ett kvarts sekel. Kvartettens elfte album går under namnet ”Redo att gå sönder”. Kalle Kovács har lyssnat.

Tänk dig ett album som rör sig friskt mellan pop och jazz. Där det finns både finstämda och visdoftande melodier men där det också finns utrymme för visp, blås och piano att gå på högvarv. Tänk dig en duett och till och med en diskodänga.

Det är ungefär vad Bo Kaspers Orkesters nya album ”Redo att gå sönder” är och det är både överraskande och imponerande att de, trots den stora variationen, lyckas rama in det hela. Främst är det Bo Sundströms språk som jag faller för – albumet tar konstant nya vändningar där betraktelser från ungdomen sjungs med lika mycket hjärta som kärleken till pianot eller saknaden efter en bortgången person som stod en nära. Melankolin ligger lika nära till hands som glädjen.

Det nya albumet fortsätter inte riktigt på samma stig som bandet började vandra längs med ”New Orleans” och ”Du borde tycka om mig”. Där de två nämnda albumen, som i sig var lysande, gav känslan av en mer lättlyssnad, om en så vill mer kommersiellt gången framtid för Bo Kaspers Orkester, tar nya albumet varje tillfälle i akt att istället släppa loss och vara precis sådär som Bo Kasperskt som åtminstone jag vill ha det som.  

Bo Kaspers Orkesters ”Redo att gå sönder” är svår att säga nej till. Och då den dessutom står närmare kvartettens tidigare verk är det också en perfekt introduktion till bandets stora katalog. Passande, med tanke på att det här blir bandets första albumsläpp sedan Bo Sundströms medverkan i ett visst program. Låt mig säga såhär – så mycket bättre än det här blir det inte ofta.  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista