Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Wainaina tänder bilder med sin debutroman

Publicerat fredag 23 oktober 2015 kl 14.36
"Wainainas hela värld breder ut sig inne i mitt huvud"
2:36 min
 BinyaBinyavanga Wainaina. Foto: Msingi Sasis/Bokförlaget Tranan
Binyavanga Wainaina. Foto: Msingi Sasis/Bokförlaget Tranan

Binyavanga Wainaina är en av Kenyas ledande författare, redaktör och förläggare. Nu är han aktuell på svenska med sin debutroman "En dag ska jag skriva om den här platsen". Det är en berättelse om att finna sin identitet - som författare och som land. Magdalena Brenning Louko har läst den.

En bra författare får människor att röra sig i läsarens huvud, "kasta med håret, hata och älska och behöva något nu genast".

Det skriver Binyavanga Wainaina i sin självbiografiska roman. Han drömmer själv om att bli författare men ska bli revisor. I alla fall om hans föräldrar får bestämma.

Det här är en berättelse om en fundersam liten pojke som flyr till romanernas värld, som skalar sina naglar med rakblad tills de blöder och som vägrar komma hem förrän han har "blivit något".

Men det är också en skildring av Kenyas försök att kasta av sig sitt koloniala arv, av ett land som förfaller under en diktators nycker - där körledare avancerar snabbt, barn av fel stam inte blir antagna till någon skola - och där varje situation kräver sitt språk - kikuyu i hemmet, engelska i skolan och det diplomatiska kiswahili för att (citat) "avslöja orimligheter" (slut citat).

Binyavanga Wainaina bänder, böjer och busar med orden - ett universitet med internationella studenter blir ett "diversitet" och en kontinent som låter sina länder falla "inkontinent".

Men framför allt tränger Wainainas bilder bortom standardspråket: korv som steks låter som "regn på ett plåttak", ett skratt som "papper som skrynklas intill en radiomikrofon" och "solens färg är djupgul som gulan i ett ägg vars höna fått sprätta fritt, och denna gula ska snart rinna ut över himlen".

När Wainaina äntligen får skriva är det som han inte vill - eller kan sluta. Han skriver om pappans Kenya, mammans Uganda och om Sydafrika, dit han åker för att studera. Men när han mot slutet av boken också skildrar Ghana och Togo och låter ett galleri av nya personer passera revy - ja, då spretar det.

Och precis när jag håller på att tappa tålamodet, så kommer en sådan där besjälad, sinnlig mening: "Havet gäspar och sträcker på sig, lättjefullt, utsträckt, böljande blått, som en morgon" - och då känner jag - hur Wainainas hela värld breder ut sig inne i mitt huvud.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".