Verket "Doesnt matter" Bild: Maria Georgieva/SR
1 av 5
Verket "Doesnt matter" Bild: Maria Georgieva/SR
Nisrine Boukhari. Bild: Maria Georgieva/SR
2 av 5
Nisrine Boukhari. Bild: Maria Georgieva/SR
Nisrine Boukhari med verket "Doesn't matter". Bild: Maria Georgieva/SR
3 av 5
Nisrine Boukhari med verket "Doesn't matter". Bild: Maria Georgieva/SR
Abir Boukhari visar utställningen "I can never get used to wait". Bild: Maria Georgieva/SR
4 av 5
Abir Boukhari visar utställningen "I can never get used to wait". Bild: Maria Georgieva/SR
Inramade verk av syriske konstnären Muhammad Ali. Bild: Maria Georgieva/SR
5 av 5
Inramade verk av syriske konstnären Muhammad Ali. Bild: Maria Georgieva/SR

På jakt efter förlorade minnen med systrarna Nisrine och Abir Boukhari

"Vi måste fortsätta arbeta trots kriget"
3:17 min

Hur är det att leva med förlorade minnen? Kulturnytts Maria Georgieva har mött kulturarbetare från Syrien som väntar på att kriget ska ta slut och har gjort nedslag i olika delar av Sverige för att ta reda på vad som händer med konsten efter flykten. I dag träffar vi Nisrine och Abir Boukhari som 2005 startade AllArtNow, det första centret för samtidskonst i Syrien. En konsthall som också under en tid fungerade som boende för flyktingfamiljer.

- Jag förlorade min pappa, min mamma, min psykolog dödades, min student sköts. 

Nisrine Boukhari läser upp virvlande minnesbilder från golvet i konstverket "Doesn´t matter". Meningar nerklottrade med vit krita som rinner och fångar skärvor av liv hos en vandrare. Det är så hon beskriver sig själv, som en vandrare. De osammanhängande meningarna skulle kunna vara hennes minnen, och så många andras. Miljontals människor delar dessa livsberättelser, säger hon lite avvaktande. 

- Just nu ser vi förödelsen i Syrien. Vi tappar vår historia på grund av terrorhandlingar. När man inte är säker känns allt skört och kan när som helst förstöras, säger Nisrine Boukhari. 

Hon lämnade Syrien 2012 för att göra en utställning i Österrike och hamnade på ett masterprogram under exilen för att studera konst. Tidigare har hon bland annat gjort konst av sin brevväxling till hemstaden Damaskus.

Nisrine Boukhari är just nu ateljéstipendiat på Iaspis, Konstnärsnämndens internationella program för bild- och formkonstnärer. Vad som händer sen är oklart, men man kan inte sluta med konsten. 22 november öppnar hennes första separatutställning på Bildmuseet i Umeå.

- Människor tror att när ens hemland är i krig så måste man sluta vara verksam. Det är som att nå en återvändsgränd. Nej, vi kan inte sluta nu. Vi måste fortsätta arbeta, säger Nisrine Boukhari. 

Att visa hur ömtåliga minnen kan vara intresserar även hennes syster, curatorn Abir Boukhari. 

- Jag försöker bara räkna ut tiden. Det är som att verket där på väggen, halsduken med stickorna, kommer att fortsätta så länge kriget i Syrien pågår, säger Abir Boukhari.

Tidigare i höstas arrangerade Abir Boukhari utställningen "I will never get used to wait", "Jag kommer aldrig vänja mig vid att vänta", i en källare på Södermalm i Stockholm.

Hon säger att hennes liv tillfälligt har avbrutits och vet inte hur länge hon kan stanna i Sverige, som hon tycker om.

- Jag känner mig välkommen i Sverige. Jag gillar Stockholm, framförallt mångfalden. Om jag lämnar Syrien fullt ut så vill jag nog stanna här, säger Abir Boukhari.

När man börjar förlora sina minnen, så förlorar också man delar av sin historia, säger hon. Många förundras över hennes flykt och frågar ofta om hon var rädd för att dö.

- Nej svarar jag, vi vill bara skapa oss någon typ av framtid, åtminstone för våra barn, säger Abir Boukhari. 

Det är viktigt för konstnärerna hon arbetar med att vara en del av ett större sammanhang, att kunna förflytta sig och visa upp sina verk utanför sina hemländer.

- Då kommer man kanske närmare sin framtid, säger Abir Boukhari.

Tillbaka till systern Nisrine Boukhari hennes verk "Doesn't matter".

- Min konst utforskar begreppet "wanderism", säger Nisrine.

Att irra, och flacka runt beskriver hon som ett tillstånd. Nu blir även det allra viktigaste oväsentligt, det spelar ingen roll. Det som händer, händer.

- Ingenting spelar någon roll längre, säger Nisrine Boukhari.

Hör också det längre kulturreportaget Kära Damaskus i ljudklippet nedan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".