Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Designern Nadia Kuteit i väntan på ett eget rum i det nya landet

Publicerat onsdag 4 november 2015 kl 13.40
"Jag har lärt mig att inte relatera till saker"
(3:10 min)
Inredningsarkitekten/designern Nadia Kuteit och filmaren/fotbollsspelaren Fares Sy.  Foto: Tinni Ernsjöö Rappe
Inredningsarkitekten/designern Nadia Kuteit och filmaren/fotbollsspelaren Fares Sy. Foto: Tinni Ernsjöö Rappe

Hur tar man sig vidare när man väl kommit fram? Hur jobbar man konstnärligt på andra språk i väntan på att komma vidare med nya livet? Och vad händer när man designar andras hem när man själv inte riktigt har ett eget?

Inredningsarkitekten och designern Nadia Kuteit väntar på sitt uppehållstillstånd och praktiserar på ett företag i Göteborg där hon lär svenskar om 3D-design.

– Göteborg stigcenter? Eller är det Göteborg Central?

Tanken var att Nadia och jag skulle ses vid Göteborgs centralstation och att åka till ett asylboende i Västsverige där hon och hennes man Fares bor.

Nadia ville att Fares, som är filmare, skulle vara med. Men han kunde inte mötas upp eftersom han lägger mycket tid på att spela fotboll just nu.

Vi går en promenad sätter oss på en bänk vid en fontän i Kungsparken, nära konsertlokalen Trädgår'n.

Skapandet har följt med Nadia hela vägen från Damaskus i Syrien till Sverige. Även när hon har befunnit sig i ingenmansland, säger hon.

Nadia berättar att hon blev överlycklig när en kvinna på den första flyktingförläggningen hon bodde på gav henne färger att måla med.

– När människor i samhället inkluderar mig i sociala sammanhang lär man känna varandra bättre. Om fler människor delade mina erfarenheter och fick uppleva det jag gjorde när vi kom hit skulle man lära sig mycket om Sverige.

Hon har varit i Sverige i drygt ett år, och bollats runt mellan flera handläggare på Migrationsverket i väntan på uppehållstillstånd. Just nu praktiserar hon på ett företag där hon gör inredningsdesign i 3D. Hon har arbetstillstånd och söker jobb.

– I Syrien jobbade jag i program som man inte gör i Sverige. Realistisk 3D-design uppskattas av kunder, säger Nadia.

Det pågår nån hårdrockskonsert på Trädgår'n som vi sitter i närheten av. Musiken dånar. Men vi sitter kvar och ser höstsolen släcka stan.

– Åh, jag har ett missat samtal från Fares. Jag ska bara ringa honom.

Fares säger att han inte är klar med matchen före kl 22 på kvällen.

Nadia och hennes syster kom till Sverige på lastbilsflak. Men det var inte en del av planen.

Hon och hennes man flydde till Turkiet. De ville vara nära sitt hemland.

När Nadia kom till Sverige skakades hennes värld på nytt. Hennes morfar dog under tiden hon var på flykt.

Man ser saker på andra sätt efter flykten, säger hon.

Nu designar Nadia andra människors hem. Men vad är hem för henne?

– Jag har lärt mig att inte relatera till saker jag inte behöver. Kanske för att vi förlorade så mycket, säger Nadia.

Hon låter bara det allra nödvändigaste vara kvar i de rum hon skapar.

–  Vi har lärt oss avgöra vad som är viktigt. Därför tar jag med mig mina erfarenheter i rum jag skapar.

Det här var den tredje delen i reportageserien om kulturarbetare på flykt och början på det nya livet i Sverige. Lyssna på del 1 och del 2.



Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".