Bild: Mikael Timm
Så här tänker sig Mikael Timm att eremitkräftan i Magnus William-Olssons nya diktsamling ser ut

Eremitkräftans sånger - poesi som föder ett leende

"Eremitkräftans sånger" är den underfundiga titeln på en tunn diktsamling av Magnus William-Olsson. I baksidestexten sägs att det är en högläsningsbok och vår recensent Mikael Timm fnissade högt när han lärde känna den lilla kräftan.

Rolig poesi?

Det trodde jag nästan inte skrevs. I alla fall inte i bokform.

Men Magnus William Olssons bok om Eremitkräftan som försöker finna sin väg genom en otrygg värld och i likhet med oss läsare gärna rör sig i sidled. Ja, den kräftan är det lätt att bli vän med. Och oroas för.

”Eremitkräftan har också mäktiga fiender.” heter det i bokens första rad. Det är inte bara bläckfiskar och hajar som gör tillvaron osäker. En fisk simmar förbi:

”Vem har låtit dig förstå att du är naken? frågar fisken strängt”.

Ja, det handlar om att bli sedd när man är som ömtåligast.

Att beskriva människans situation med bilder av djur är urgammalt och Magnus William-Olssons diktning bottnar i la Fontaines fabler. Men mest är det bibliskt. Det gamla testamentet ligger under skrivarket.

”Ingen undgår ärkeängelns öga” heter det. Ärkeängeln Gabriel är ingen lätt bekantskap. Eremitkräftan rodnar av alla blickar och gömmer sig i sitt skal. Där ligger den och funderar, hör de andras kommentarer.

”Har jag inte rätt att vara haj, undrar hajen.” Och bläckfisken instämmer: visst har hajen rätt att vara glupsk. Ja, hajen har rätt att äta kräftan. Men eremitkräftan bjäbbar emot, påpekar att hajen föraktar dem han äter.

Är kanske kräftan lite av en snobb, rentav en filosof med ömtåligt ego. Jo, så är det nog. Kräftan är beläst, känner till munken William Ockhams tankar om att man inte ska krångla till förklaringarna.

Jo, klok är vår sidsteppande nye vän. Men tyvärr är också lite väl nyfiken. Den gillar rentav att bli uppdragen i nätet och få se den andra världen men kan inte tolka signalerna rätt. Ja, eremitkräftan känner sitt lånade skal till trots inga gränser men i sin rädsla förnimmer den likväl glädje över tillvaron.

Jag läser denna bok med ett stort leende och en ännu större förundran över hur elegant beståndsdelarna fogats samman. Det är en bok med rötterna i gamla men levande myter. Och en bok med ett oroligt öga riktat mot framtiden, ty kräftans liv är verkligen inte lätt. Gud ser de sina – men räddar han dem? Och hur finna vägen till frid när man är rädd?

Men skräcken till trots. Även om Eremitkräftan själv inte tror det, kommer den att få många vänner här på torra land.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista