Ur filmen "Mediterranea". Foto: Stockholm filmfestival
1 av 2
Ur filmen "Mediterranea". Foto: Stockholm filmfestival
Jonas Carpignanos film "Mediterranea" är baserad på en sann historia. Foto: Vianney Le Caer/Invision/AP.
2 av 2
Jonas Carpignanos film "Mediterranea" är baserad på en sann historia. Foto: Vianney Le Caer/Invision/AP.

"Mediterranea" vänder blicken mot Europa

Maria Georgieva om Mediterranea
2:45 min

Mediterranea var öppningsfilm på Stockholms filmfestival där den även vann tre priser: Bästa debut, Bästa skådespelare och Teliapriset. Filmen är producerad av "Beasts of the Southern Wild"-regissören Benh Zeitlin.

Ayiva och Abas reser över land och hav på flyktvägen från Burkina Faso till Europa. Gruppen blir rånad av beväpnade män som tar deras tillhörigheter. Smugglare som har fått betalt för att ta de över havet vägrar köra båten.

Båten är fullproppad. Vågorna stiger. Motorn stannar. Det blixtrar från himlen. Oron över livet. Döda kroppar.

Väl framme i Italien möts de av en annan hård verklighet. Här börjar nästa del av resan.

Pojkarna i Rosaro vill inte ha problem med integrationen. Staden börjar vräka migranterna, vilket leder till protester. En kväll ringlar järnrör på stan. "Vi måste göra det", säger Ayivas vän. De slår tillbaka mot rasismen, och skanderar: "Stop shooting blacks!"

Här finns också de nya vännerna, en annan vardag och en ny början som inte är lika eländig, en tillvaro som fyller den meningslösa tillvaron med en middag här, en utekväll där. De skickar hem de pengar de kan få ihop på det nya jobbet som apelsinplockare.

Jonas Carpignanos film är en av många filmer som skildrar migranters resa till Europa. Filmens brister och förtjänster är en del av samma mynt. Det märks att Carpignano har kommit nära huvudkaraktären, som själv är migrant, vilket gör att hans skildring fastnar i något familjärt. Man kommer på något sätt inte lika nära karaktären som regissören själv har gjort.

De senaste åren har det kommit flera skildringar om flykt som gjort avtryck. Varje film tar sin plats i samhället. Jag tänker på den belgiska filmregissörs- och producentduon Dardenne-brödernas filmer "Löftet", och "barnet". Och jag tänker också på Aki Kaurismäkis "Mannen från Le Havre" till exempel, som också skildrar unga människor i samhällets utkanter: migranter, arbetslösa, och skyddsbehövande.

"Mediterranea" är sevärd för den tar fasta på att resan fortsätter, och vänder blicken mot Europa, där människor i det nya landet reagerar olika på sina nyanlända grannar.

Men där, i Burkina Faso, finns kvinnorna kvar. Som inte får följa efter. Resan är för farlig. Ayiva saknar sin dotter. Och vill inte berätta om det nya landets problem för familjen. Han har skickat en present till sin dotter, med en sång av Rihanna som hon spelar oavbrutet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".