Bob Hansson. Foto: Idha Lindhag
Bob Hansson. Foto: Idha Lindhag

Bob Hanssons färdigförpackade poesi

3:03 min

Han är nog en av våra allra mest kända poeter - trots att han inte givit ut några nya dikter på tio år, Bob Hansson. 1995 vann han Sveriges första mästerskap i poetry slam, tre år senare kom lyrikdebuten och sen dess har han givit ut både diktsamlingar, romaner och en poetik. Samt gjort oräkneliga föreställningar, föredrag och framträdanden i media. Nu kommer första diktsamligen på länge: Och grannsämjan är en långsam bödel heter den och vi bad Khashayar Naderehvandi läsa.

Det finns en dikt av den polske författaren Czesław Miłosz som slutar med följande rader:

"Min älskade, var är, vart försvinner
 handen som lyser, jorden som rasslar, språngets båge? 
 Inte av sorg frågar jag, utan av förundran".

Det är en dikt som blickar tillbaka, nästan nostalgiskt, men inte i sorg, utan i förundran.

Även om terapeutiska och litterära arbeten är olika slags praktiker finns det tillräckligt många beröringspunkter för att de ska blandas ihop. Ett sätt att förstå skillnaden är genom just förundran och sorg. En dikt som frågar i förundran är öppen, ofärdig - ett tillstånd av chock.

Att skriva och läsa i förundran är att inte vara beredd på det som kommer, att se något som inte kunde förutses. Förundran är också ett motgift mot klichéer, mot vaga formuleringar - för den beskriver en hållning som bottnar i att aldrig riktigt veta, men hela tiden vara på väg. En text som uppstår i förundran tar inte det självklara, som t ex kärlek, för givet, utan se dem som för första gången.

Det är exakt detta grundläggande förhållande till världen som Bob Hanssons nya dikter saknar. Istället för förundran eller förvåning, framstår de som stängda anekdoter, berättelser om liv. Det kan handla om en läkare som mår dåligt över att inte kunna hjälpa sina patienter eller ett minne från barndomen av att vara annorlunda.

Andra dikter presenterar i första hand ett budskap, t ex att människor vänjer sig vid det tidigare mirakulösa. Man skulle kunna tro att anekdotiska berättelser och budskap skulle vara klara, men problemet är att texter som så starkt berättar om ett liv (snarare än t ex ur ett liv) förutsätter en berättare som vet bäst, definitivt bättre än läsaren någonsin kan veta med bara tillgång till själva dikterna.

Så här kan det låta:

"minnet av barn som bygger höga torn
 av bord och stolar
 hur alla får vara med
 utom pojken med fel slags byxor
 att det redan tidigt
 fanns en diffus skevhet i mig
 fick dem att använda mig,
 förstärka en tunn nödvändig gemenskap".

Budskapet är klart, men det är bara för att den bygger på en kliché som många känner igen: Gemenskapen som förstärks av yttre aggression. Samtidigt är det så många avgörande detaljer som diktjaget verkar ha kunskap om, men som helt saknas i texten: Vad är det för höga torn? Varför byggs dem? Vad är det med byxorna som gör att de är av "fel slag"? Varför är skevheten diffus, även i tillbakablicken?

Det hela är mycket vagt, men samtidigt staplas allt det vaga på vartannat för att göra en rätt så klar poäng. Kanske en självklar poäng, nämligen den hemska känslan av att vara utanför. Det kanske är därför den här typen av dikter kan fungera i samband med ett performance, där den läsande kroppen - som ställföreträdande diktsubjekt - medgestaltar dikten.

Det är sällan som något uppstår i själva dikterna i den här boken, snarare refererar texten till olika avslutade tankar, händelser eller känslor. Jaget eller andra människor tänker, säger, bestämmer sig för, tror, hör, minns och så vidare. Det saknas helt enkelt närvaro - och utan närvaro även utrymme för en läsare att på allvar delta med sin läsning.

På det sättet ser texterna mer ut som resultatet av ett - i vid bemärkelse - terapeutiskt arbete, snarare än ett litterärt. De gräver i första hand i minnet och verkar i första hand vara till för diktjaget. Och enda sättet som de lyckas nå ut är med hjälp av färdigförpackade bilder som ska kännas igen, det vill säga klichéer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista