Gabriela Adamesteanu skrev Förlorad morgon redan 1984. Foto: Louis Monier.
Gabriela Adamesteanu skrev Förlorad morgon redan 1984. Foto: Louis Monier.

"Förlorad morgon" en komplicerad och storslagen roman

"Storslagen roman som förtjänas att läsas långsamt"
2:52 min

Gabriela Adamesteanu är en av Rumäniens främsta författare. I den drygt 600-sidiga romanen "Förlorad morgon" som kom ut i Rumänien 1984 och sedan omarbetats flera gånger och översatts till åtskilliga språk filtrerar hon landets 1900-tals historia genom två äldre kvinnor i kommunismens Bukarest.

Vica är gammal nu, har ont överallt, påbyltad drar hon genom Bukarest för att få sina extra 50 lei för att dryga ut den skrala pensionen. Hon besöker sin döde brors hem på morgonen, så vidare till det hus där hon arbetat extra i alla år för salig madam Ioaniu vars snikna dotter Ivona vägrar öppna dörren.

Det är en enda förmiddag som sakta glider över i eftermiddag i "Förlorad morgon", som har kallats en rumänsk Ulysses. Det mesta utspelas i huvudet på Vica, tankarna löper kors och tvärs, om en dag börja illa finns det inget man kan göra för att få den att sluta väl, tillbaka till barndomen då hon ensam vid elva fick ansvaret för en hoper småsyskon, till gubbstören som ligger kvar i lägenheten, krigen, kommunismen, madam Ioanius alla döda män, ibland växlar perspektivet till Ivona, när hon väl förmår öppna dörren.

I 150 sidor är jag fullständigt hänförd, av att vara i detta luggslitna gamla hus, som fortfarande minns bättre tider. Sen växlar återigen tid om så inte rum för nu är det helt plötsligt 1914 i samma familj. Och det som mullrar bortom horisonten är det första världskriget som kommer allt närmare. Överklassen hänger in i det sista fast vid sina manér, konverserar på franska medan allt faller samman omkring dem.

Det är en diger dos rumänsk 1900-talshistoria som serveras i "Förlorad morgon", och det finns en notapparat längst bak där ett svunnet Bukarest manas fram, chokladfabrikerna och kaféerna runt förra sekelskiftet, de gamla politikerna och generalerna, den ortodoxa kyrkans sedvänjor. Just mittenpartiet som utspelas åren runt första världskriget ger en klangbotten åt detta förfallna gamla hus där Ivona vårdar minnet av sina döda i möglet. Det är en berättelse där olika tider existerar parallellt, där storpolitik blandas med tandvärk och gamla oförrätter.

Så bygger Gabriela Adamesteanu upp en värld där levande och döda samsas, vrids och vänds på, filtreras genom egna medvetanden med sidoblickar och kommentarer från de andra. Det man själv inte vill minnas får man sig serverat av någon annan. I ett land där ett förfluget ord kan rendera fängelse i många år. Och under tiden pågår åldrandet, insikten, hur skulle den där gamla människan kunna vara jag? Det enda man kan göra medan livet förrinner är att se sig uppmärksamt omkring.

"Förlorad morgon" är helt enkelt ganska komplicerad och en storslagen roman som förtjänar att läsas långsamt, av många och det flera gånger.

 


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".