Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"En druva i solen" av Lorraine Hansberry - Skandinavienpremiär efter 57 år!

Maria Edström:"skriver in sig i det stora amerikanska dramats tradition"
2:23 min
Asha Ali och Måns Clausen Foto: Urban Jörén
Asha Ali och Måns Clausen Foto: Urban Jörén Foto: Urban Jörén.

Lorraine Hansberry var bara 26 år när hon som första svarta kvinna fick sin pjäs ”A Raisin in the sun” uppsatt på Broadway 1959. Pjäsen som senare också gjorts som musikal har överösts med priser och utmärkelser och Hansberry inspirerade Nina Simone till sången ”To Be Young, Gifted and Black” – att var ung, begåvad och svart. Nu har efter 57 år har ”En druva i solen” i Lisbeth Grönlunds svenska översättning regi av Josette Bushell-Mingo haft nordisk premiär på Riksteatern i samarbete med Dalateatern, Norrbottensteatern och Regionteatern Blekinge-Kronoberg. Maria Edström var på premiären i Hallunda.

Maria Edström pratar om pjäsen i P1 Kultur längst ner i artikeln.

Lorraine Hansberry blev bara 34 år gammal men hann skriva in sig i det stora amerikanska dramats tradition med sin viktiga pusselbit, den om en svart arbetarklassfamilj. Precis som Tennessee Williams och Arthur Miller gjorde med vit över-och medelklass i sin dramatik så skrev Hansberry en pjäs om en familj som gestaltar en samhällelig belägenhet.

Nu vid denna Skandinavien-premiär ser det ut som vore vi på Broadway 1959, Lotta Nilssons scenografi med familjen Youngers hem med avflagade tapeter, tegelväggar och utsikt mot en mörk bakgård har den där realismen som blir till en markering, ett statement; så här såg det ut just vid denna punkt i teaterhistorien.

Ensemblen, åtta afro-svenska skådepelare på scen är också det ett statement. Och i Josette Bushell-Mingo varsamma regi fångar ensemblen också så kärleksfullt familjen Youngers liv som kommer oss så nära och som vi blir så engagerade i.

Ett liv där den döde faderns porträtt sitter på väggen som en annan ”Big Daddy” och övervakar sin familj; Kayode Kayo Shekonis Lena, mamman, familjens överhuvud, med sitt arv om frihet, gudstro och värdighet, David Lennemans son Walter som snarare tror på pengars makt och så hans syster Beneathas tro på utbildning, kamp, rättigheter – i en underbar tolkning av Asha Ali.

 Måns Clausens uppvaktande självsäkre rikemansson George i sina, enligt Walter, löjliga collage-skor tycker att Beneatha är cool när hon klipper av sitt rakpermanentade hår. Och så Asagai från Nigeria i John-Alexander Erikssons underbara porträtt av en glad och klok man som vill återföra ”prinsessan” Beneatha till sitt förlorade afrikanska kungarike och kämpa för Nigeras självständighet mot kolonialmakten – för att ta några av pjäsens alla trådar, teman och gestalter.

 Föreställningen ”En druva i solen” formar sig, trots sin trohet mot ett slags 1950-talestetik, till en så öppen, rolig, rörande och ja, samtida uppsättning.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".