Firewatch (PC/PS4)
Firewatch (PC/PS4) Foto: Press
Spelrecension

Firewatch - om kärlek, förlust och ensamhet

3:23 min

Spelvåren 2016 har börjat ovanligt starkt med flera kritikerhyllade släpp. Det bästa, åtminstone om man frågar Kalle Kovacs, heter Firewatch.

Senaste åren har spel där berättandet stått i fokus växt sig allt större. Istället för dussintals timmar av vandrande, utforskande och poängsamlande med sporadiska situationer där handlingen tar steg framåt är de här spelen kortare - mellan tre och fem timmar långa - och slopar hela idéen med att spelaren ska kunna misslyckas. Oavsett vad som inträffar går handlingen vidare – om än i ett förändrat läge efter dina val som spelare. Det senaste spelet i den allt längre raden av dessa är Firewatch från den nybildade studion Campo Santo.

Att den San Francisco-baserade indiestudion hade någonting bra på gång stod klart så fort studiomännen offentliggjordes. Chris Remo, Jake Rodkin och Sean Vanaman har alla en framgångsrik bakgrund inom branschen och vid sin sida har de också tecknaren Olly Moss som skämt bort oss spelälskare i ett par år nu. Slutprodukten, Firewatch, lyckas via enkla medel förmedla en berättelse om kärlek, förlust och ensamhet.

Henry är huvudpersonen, gestaltad av Mad Men-skådespelaren Rich Sommer. Henry är dock ingen superhjälte, utan en vanlig man i nedre medelåldern som, ordentligt omtumlad av ett liv i spillror, flyr vardagen. Henrys fru, Julia, är svårt sjuk och efter att förgäves försökt få ihop livspusslet och misslyckats flyr han till skogen ett par månader för att samla kraft.

Känslorna är i dina händer som spelare, valmöjligheten att ignorera Julia finns, men du kan också försonas med händelserna och söka en väg vidare. Själva spelandet utgörs i form av vandrande i skogen samt dialogval. Henrys svar till Delilah är helt i dina händer och möjligheten finns också oftast att bara vara tyst. Såväl Rich Sommer som Cissy Jones gör en enastående insats – dynamiken deras karaktärer emellan är nästan främmande bra, oavsett om du som spelare dränker Henry i skam för hans beslut eller gläds åt att spendera sommaren med Delilah. Skådespelarinsatsen är imponerande, speciellt med tanke på att dialogen sker via en radio.

Firewatch är ett klassiskt fall där resan överträffar målet. Det är Henrys väg till insikt och klarhet kring livssituationen som är det intressanta. Medan utvecklarna presenterar spelet med mängder av valmöjligheter som kan ta handlingen åt olika håll så lyckas de ändå hålla både Henry och Delilah trovärdiga genom att låsa några tydliga personligheter till dem. Valen är sällan svartvita, nästan aldrig mellan ilska och glädje utan snarare ilska, besvikelse och sorg. Vilket gör Firewatch till inte bara ett väldigt bra spel – utan också väldigt unikt sådant.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista