Kanye West. Foto: AP/TT.
Kanye West. Foto: AP/TT.

Kanye West sträcker sig lite för långt

"Han fortsätter vidga uppfattningen om hur hiphopmusik kan låta"
3:11 min

En av vår tids största musikstjärnor är rapparen Kanye West, och alla som är intresserade av samtidsmusik och som tillbringar tid på sociala medier har i helgen kunnat ta del av intensiva skriverier om hans nya platta "The life of Pablo". Ametist Azordegan har lyssnat.

På den här plattan är han återigen en musikalisk innovatör. Han fortsätter vidga uppfattningen kring hur hiphopmusik kan låta. För Kanye West finns det fortfarande inga gränser för typer av influenser han tar med på en hiphopskiva.

Det här gör att man hela tiden lyssnar väldigt uppmärksamt på skivan eftersom man hör så många intressanta musikaliska inslag. Ett exempel på det är låten FML som samplar postpunkbandet Section25.

Den här gränslösheten som präglar Kanye har rötter i hans ökända storhetsvansinne. Den har gjort att vi tidigare fått oförglömliga album som vackra "My beautiful dark twisted fantasy" och otämjeliga "Yeezus", men den här gången blir den faktiskt Kanyes totala fall.

För första gången har han i strävan efter relevans faktiskt sträckt sig lite för långt bortom sina gränser. Det är rätt uppenbart att han har sneglat en hel del på artister som Future och Young Thug som gör hiphopsubgenren trap och rappar med en slags animerad, slö och korthuggen skitsnack-rap som stilmässigt grott ur en missbrukarkultur.

Kanye försöker göra det de gör eftersom det är det senaste stora, men han får det inte att funka, vilket man hör på låten "Facts" till exempel. Det krävs att man är rotad i en viss livsstil för att hantera deras rap-nisch. En livsstil som Kanye är väldigt långt ifrån. Kanye kommer dessutom från en helt annan rapskola än det här nya. Han kommer från en historieberättande skola med reflektioner och punchlines. Hans rapskola är faktiskt rena antitesen till Future och Yung Thugs rap. Common som likt Kanye är från Chicago och med största sannolikhet är en av hans ursprungliga rapförebilder skulle också låta sisådär om han försökte låta som Future.

Det kan till och med vara så att Kanye aldrig har presenterat så dåliga texter och så illa passande rap som på den här skivan. Texternas kvalité kan bero på att rapstilen som Kanye prompt försöker verka inom är helt enkelt ofördelaktig för honom eftersom den inte ger utrymme för den berättarstil som är förankrad i honom.

För tydlighetens skull, Kanye är väldigt bra som musikalisk värd på TLOP, men han är inte bra som textförfattare och rappare. För första gången har hans storhetsvansinne och bekräftelsebehov blivit hans fall, vilket är en slags kapitelvändning i hans historia. Tänk om han inte ville ha allt, och därmed inte sneglade på trap-rapparna och istället lyssnade inåt och återfann sin egen ledstjärna.

Den enda gången han sticker ut och talar till en är på ett mellanspår "I love Kanye" där han ironiserar och driver med fans som saknar den gamla Kanye, den Kanye som inte var frustrerad på grund av bekräftelsebehov och mindervärdeskomplex, den Kanye som var mer centrerad och stabil. Ironiskt nog är det ironiska spåret hans bästa.

Där lyssnar man eftersom det är en av de få gånger han faktiskt landar i sig själv, använder självkännedom och talar direkt med full närvaro.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".