Laurie Anderson. Foto: Lisa Bergström/Sveriges Radio
Laurie Anderson. Foto: Lisa Bergström/Sveriges Radio

Laurie Anderson pendlar mellan banalt och underbart

Gunnar Bolin om Laurie Andersons Heart of a dog
2:44 min

Idag är det premiär för musikern och konstnären Laurie Andersons film Heart of a dog. Anderson blev känd inom konstvärlden på sjuttiotalet men fick en oväntad musikhit med O Superman 1981 och med det nådde hon en större publik. Hennes nya film kan ses som ett sorgearbete efter hennes och makens Lou Reeds hund Lolabelles död. Gunnar Bolin har sett Heart of a dog.

Missa inte. Länkar till intervjuer med Laurie Anderson längst ned i artikeln

Det är något med Laurie Andersons röst. Så fort jag hör den tänker jag: Där är den, rösten som har träffat mig såå många gånger, rösten som inte går att motstå som har en säregen renskrubbad naiv, men samtidigt djupt klangfull ton. "Det här är min drömkropp" berättar Laurie Anderson i filmens första scen, och den enda animerade, och i denna drömkropp är hon på ett sjukhus och håller just på att föda och när hon har fött så kommer doktorn och säger

- Gratulerar det blev en flicka.

Men inte vilken flicka som helst. Laurie Anderson har fött en hund det visar sig att det är hennes egen älskade Lolabelle, en Rat terrier, en amerikansk ras som ser lite grann ut som en Jack Russel med större öron. Lolabelle dog för fem år sedan, hennes make Lou Reed för tre år sedan, och Laurie Anderson har vänt sig emot alla försök att tolka denna som trots att den till åtminstoen 20% handlar om död, att den skulle vara ett sätt att bearbeta eller säga farväl till Lou Reed.

Kärleken går också som en röd tråd genom de till synes slumpmässiga berättelser som Larie Anderson delar med sig av, ackompanjerade av vackra bilder som ömsom är oskarpa bitar ur det Andersonska förrådet av Super 8 filmer från hennes egen barndom, bilder som får ett säreget magiskt skimmer när de behandlats till att bara vara nästan helt och klart synbara, andra bilder är arkivbilder från .. tja alltmöjligt.. eller bilder som liknar sextio - och sjuttiotalets lek med färg och form i elektronikens barndom.. Det är vacker och suggestivt och så kommer döden igen den här gången är det Laurie Andersons egen mors död.

Ja, vad är detta för film egentligen? Vid ett tillfälle känner jag: Nej, är det inte väl banalt? Alla dessa enkla sanningar om allt från ökad övervakning efter elfte september till de å så Manhattanska talen om hundtränare, meditationslärare eller buddistiska lamor som medverkar på begravningar och talar om den tibetanska dödsboken. Allt serverat i denna oemotståndliga form. Oemotståndliga? Ja, jag erkänner, det är för det mesta oemotståndligt.

Heart of a dog innehåller bitar man kan reta sig på men, faktiskt, också många sekvenser att älska.

Men så tänkte jag. Oemotståndliga. Här finns bitar för alla, både att reta sig på och att faktiskt - älska.

Gunnar Bolin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".