Inger Ekdahl, Målning 1988 (detalj)
1 av 3
Inger Ekdahl, Målning 1988 (detalj)
Inger Ekdahl.
2 av 3
Inger Ekdahl. Foto: Lucas Gölén
Inger Ekdahl Olja på duk, 58x58 cm, 1970-tal.
3 av 3
Inger Ekdahl Olja på duk, 58x58 cm, 1970-tal. Foto: Lucas Gölén

Vibrerande energi i Inger Ekdahls verk

2:31 min

Konstnären Inger Ekdahl avled i Malmö 2014, 92 år gammal. Hon målade i en nonfigurativ, konstruktivistisk stil, som hon utvecklade på 1950-talet. I slutet av sitt liv donerade hon ett stort antal av sina verk till Ystads konstmuseum, och nu visas de i en stor utställning med titeln "Konstruktioner i samklang". Tor Billgren har varit där.

Det här har jag sett fram emot. Inger Ekdahl har länge varit ett namn i skuggorna. Första gången jag såg hennes konst hade hon slutat måla för längesen. Det var 2007 i en mycket liten, men mycket fin, utställning på galleri Ping Pong i Malmö. Sen har hon flimrat förbi i någon bok här, i någon samlingsutställning där.

Men nu, äntligen har det blivit dags för den där stora presentationen, som borde ha ägt rum för längesen. Utställningen i Ystad innehåller verk från 1950-talet fram till 90-talet och täcker in tre huvudlinjer i hennes konstnärskap.

Den första är droppmålningarna som hon gjorde på 50-talet. Eller rättare sagt: det ser ut som droppmålningar, men egentligen har de inte så mycket med Jackson Pollock att göra. Där han var spontan och intuitiv, var Ekdahl metodisk och noggrann. Hon slängde inte på någon färg, hon applicerade den.

Den andra linjen består av grova och råa verk där hon har skrapat och ristat fram nyanser och mönster ur olika färglager. Det blir ofta dramatiska motiv, fulla av eld, kyla och rörelse.

Den tredje riktningen är det strikt geometriska måleri som hon ägnade sig åt på 70- och 80-talet, ofta i gråskala.
Noggrant och disciplinerat har hon lagt på färgfält efter färgfält i mönster, från vitt, successivt till mörkare grå, på ett sätt som gör att det uppstår häpnadsväckande optiska effekter på lite avstånd. Skuggor och blänk. Tredimensionella klot och andra former. Vissa av dukarna tycks bågna konkavt ut från väggen, i andra verk tycks de olika formerna rotera mot varandra.

Gråskalan gör att målningarna får något metalliskt, kallt över sig. Som komponenter i en högspänningsanläggning eller kylflänsar i ett rymdskepp som man föreställde sig dem på 20-talet.
Och den här vibrerande energin finns i de flesta av Inger Ekdahls verk. Den finns där i form av de optiska effekterna. Ibland uppstår den genom färgvalen på dukarna, ibland genom ristningarnas explosiva mönster. Kanske är det den där energin som gör att hennes verk känns så otroligt fräscha och aktuella.

Inger Ekdahl-utställningen på Ystads konstmuseum pågår till den 17 april. Hon ingår också i en samlingsutställning på Malmö Konstmuseum med konst från 1960-1980.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista