Ur filmen "Systrarna" av Hirokazu Kore-eda
Ur filmen "Systrarna" av Hirokazu Kore-eda

"Systrarna" samlar ögonblick som kan bli minnen

Kore-edas nya om alla dessa dagar
3:09 min

Hirokazu Kore-eda är en av Japans mest uppmärksammade regissörer internationellt. Hans filmer kretsar oftast kring familjerelationer, de senaste är "Still walking" och "Sådan far, sådan son". Nu är han aktuell med filmen "Systrarna" som bygger på en serieroman "Umimachi Diaries" av Akimi Yoshida.

Kanske är filmen ”Systrarna” mer lik själva livet än filmen. Om man nu tror att en film ska ha handling eller intrig eller framåtrörelse.

I fokus är tre systrar i kuststaden Kamakura, Sachi, Yoshino och Chika, de är mellan 20-30 och bor tillsammans i ett stort slitet hus där de växt upp med sin numera döda mormor sedan föräldrarna försvunnit åt var sitt håll. Så dör deras far, som övergav familjen tidigt för en annan kvinna, och på begravningen träffar de sin lillasyster Suzu, 14 år och i och med att hon lever med en knepig styvmor får hon också komma och bo med dem i huset i Kamakura. Sen händer det egentligen inte så mycket mer, förutom att de i olika konstellationer stöts och blöts mot varandras olikheter, och hur systrarna på olika sätt lär känna sin nya lillasyster. Små steg mot en sorts införlivande av vanor och ovanor i vardagen.

”Systrarna” är en oupphörligen fascinerande historia, jag sitter länge fast i en dramaturgi där jag tror att varje scen ska ha en sorts kurva men oftast blir det bara att nu lägger vi in plommonen på det sätt som mormor brukade göra, vi brukar rista in tecken i skalet. Så här, ja ha.

 Regissören Kore-eda gjorde på 90-talet en av mina absoluta älsklingsfilmer ”Efter livet” som handlar om hur de nyligen döda samlas vid en gränsstation för att välja ut ett av sina minnen ur livet att ta med sig in i evigheten, bara ett enda, då alla de övriga kommer att raderas. Kanske handlar ”Systrarna” egentligen om samma sak, alla de där ögonblicken som tillsammans blir livet, så snabbt vissa förrinner, och andra mer stillastående blir kvar. Eller tvärtom. Hur upplevelser blir minnen, och hur viktigt det är att ha några att dela minnena med, och hur man lär sig att byta minnen med andra, hur minns du pappa, ja ha, gjorde han smörgåsar med fiskyngel åt dig?

Men kanske är det gamla huset, som den frånvarande modern helt plötsligt säger sig vilja sälja, det som spelar huvudrollen i ”Systrarna”, troheten mot tingen i våra liv, de som kommer att överleva även oss. Och systrarna rör sig med helt olika intensitet genom en sorts cyklisk tid, där årstiderna alltid kommer tillbaka, där någon på sin dödsbädd kommer att minnas hur ljuset föll in genom fönstret och den vecka då körsbärsträden blommade.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".