(utan titel) Human Mask av  Pierre Huyghes Human Mask 2014
1 av 3
(utan titel) Human Mask av Pierre Huyghes Human Mask 2014 Foto: © Pierre Huyghe, Hauser & Wirth, London and Anna Lena Films, Paris
Helen Marten, Evian Disease (film still), 2012
2 av 3
Helen Marten, Evian Disease (film still), 2012 Foto: Jean-Philippe Humbert
Ernst Haeckel, ur Kunstformen der Natur (del av verk), 1904
3 av 3
Ernst Haeckel, ur Kunstformen der Natur (del av verk), 1904

Livet självt på Moderna Museet

Var går gränsen för var livet börjar och slutar?
2:27 min

Var går gränsen för var livet börjar och slutar? Är artificiellt liv också liv? Moderna Museet har samlat 40 konstnärer - samtida och ur samlingarna -  för att belysa de här stora frågorna.  Vår konstkritiker Cecilia Blomberg begav sig till Skeppsholmen för att se om man kommit närmare livets gåta.

I ett hörn står Ulf Rollofs stora nyrenoverade bälg byggd av bland annat gummi, bomullsduk och metall. Den mekaniska andningen lägger sig över rummet. På en vägg en bit bort projiceras Phillippe Parrenos film upp emellanåt - en stor bläckfisk som slukar ljus där den lever längst ner på havsbottnen. Och när filmen går igång - tonas ljuset ner. Som om utställningen har en egen subtil puls eller andning. Det är fint. Sen rullar det på och det är en utmaning att ta sig in i alla de världar som presenteras. Alltifrån tyska saklighetens estetiskt fulländade fotografier av växter till metafysiska utflykter som hos Hilma av Klint, till dagens ibland lika flummiga utflykter in i drömmar om evigt liv, parallella liv.

Livet självt görs av teamet Jo Widoff och Daniel Birnbaum från Moderna Museet tillsammans med konstnären Carsten Höller. Och kanske ändå konstnärens temperament dominerar. För utställningen känns mer som en enda stor installation där de enskilda konstverken underordnas helheten. Där samlingen blir som en rolig verktygslåda att plocka ur. I ett hörn har till exempel Brancusis marmorägg byggts in. Utställningen är också lite svåråtkomlig. Det finns nästan ingen information varken om konstnärerna eller om verken. Det är nog lätt att missa många av de subtila övergångar som byggts in rummen.

Jag fastnar längst i de verk som bäst lyckas fånga det där oåtkomliga om vad liv kan vara och gör det på ett magiskt sätt. Till exempel om vad som kan bli över efter en kärnkraftsolycka som den i Fukushima. I Pierre Huyghes film flyger en kamera över ett avfolkat, trasigt stadslandskap för att sen hamna inne i en förfallen restaurang som verkar rymma planetens enda överlevande organismer. Man ser en vit japansk barnmask och en peruk med långt svart hår som hänger ner över ryggen på en servitrismundering. Det är en apa förstår man sen av de håriga armarna som lite förvirrat flyttar runt tomma flaskor, pillar på förklädeskanten, medan en annan överlevare, en kackerlacka, passerar. Några spillror liv som finns kvar när människans högmod lett till att allt runt omkring förintats.


Livet självt - om frågan rörande vad det egentligen är, dess materialiteter, dess egenskaper, med tanke på att den västerländska vetenskapens och filosofins försök att besvara frågan visat sig otillräckliga, pågår på Moderna Museet fram till den 8 maj.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".