Veckans ord: Tveksamt. Bild: Mikael Timm
Veckans ord: Tveksamt. Bild: Mikael Timm

Veckans ord: Tveksamhet

Mikael Timm om veckans ord: Tveksamhet
4:30 min

Mikael Timm om den svenskaste känslan som behöver det svenskaste av ord: Tveksamhet. Ett ord som aldrig sitter fel.

Det är faktiskt inte så lätt att välja veckans ord. Men det får väl bli tveksamhet.

Det är inte bara genant att tveka. Det är tidsödande. Jag är lite avundsjuk på arga människor. De inte bara talar högre, de talar fortare också. De vet vad de vill. De hinner med att säga det de vill ha sagt. De kommer i mål.

Tveksamma människor är däremot… just det… tveksamma… Svåra att få grepp om. De tveksamma visar sig inte, ställer inte upp. De hukar inför världsalltet. De tvekar.

Här skulle jag vilja säga något vackert om tveksamhet, Men inte ens tveksamma personer tycks anse att det är bra att vara tveksam. Det vore befriande om tveksamhet gick att arbeta bort, som beläggning på tänderna, dålig andedräkt, bristande moral kanske. Men nej. Det finns ingen tveksamhetshygienist att boka tid hos.

Men om jag nu ändå skulle säga något positivt om tveksamhet?

I ordboken kopplas tveksam till villrådig, betänksam, osäker, obeslutsam.

Den som är betänksam idag kanske inte har gjort bort sig i morgon.

Men ändå vem vill gå omkring i tillvaron som ett enda stort segdraget mähä. Nixon talade en gång om den tysta majoriteten. Kanske kan man tala om den tveksamma majoriteten.

Finns den?

I TV-serier, komedier, nyhetsprogram – ja, också här i radio sprutar orden fram. Men sätt fram en mikrofon framför en tveksam person och mikrofonen skrumpnar, medan den tveksamme tänker och tänker och tänker. Eller kanske inte tänker utan bara tvekar, blir stor geléklump av obeslutsamhet. En amöba av tvekan.

Jag vet.

Det borde finnas något gott att säga om tveksamma människor. Men jag tvekar.

Inte ens i sagor finns det plats för tveksamhet. I sagan vet alla vilka de är. Nalle Puh är hungrig, Igor är skeptisk. Och som LaFontaine skriver i fabeln om skorpionen och grodan så biter skorpionen grodan när den sitter på grodans rygg för att ta sig över ett vattendrag. Varför gjorde du det? Undrar grodan. Nu dör vi ju bägge.

Tja, det ligger i min natur säger skorpionen innan den drunknar. Den dör, men den tvekar inte.

Så är det. Den tveksamma tvekar därför att det ligger i hens natur.

Tror jag.

Ähmmm.

Så det är kanske bara att acceptera tveksamheten. För sig själv åtminstone. Men måste man erkänna den utåt?

Nja, om man nu är tveksam men inte vill uttala t-ordet. Vad säger man då?

Osäker, villrådig, obeslutsam, fundersam, vankelmodig, tvehågsen, kluven, ambivalent, vacklande, skeptisk, oviss, betänksam, odeciderad; tvivelaktig, diskutabel, oklar, skum.

Ja, ni hör, bara för att man tvekar en smula så slutar man som en skum person.

Uppräkningen antyder att det är bättre att ha fel snabbt, än att ha rätt långsamt. Jag minns en vd som glatt berättade att hon ofta fattade fel beslut – men hon fattade dem snabbt. Sade hon förnöjt.

Donald Trump tvekar aldrig, åtminstone inte offentligt. Den senaste amerikanske presidenten som visade tvekan var Jimmy Carter och han blev inte omvald.

Å andra sidan. Jag skulle inte rösta på mig själv om jag fick en chans. Jag skulle avgjort tveka om det så gällde att utse årets tveksammaste radiopratare. Och gällde det att utse svenskans vackraste ord skulle jag tveka.

Med detta sagt. Hur ska jag nu sluta? Om det tvekar jag faktiskt inte: Ähhhhh 


Tidigare ord från tidigare veckor i länkarna nedan

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".