Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat idag kl 17.16)

Radikal "Kärlek och politik" i Staffan Valdemar Holms regi

Publicerat måndag 29 februari 2016 kl 07.30
Schiller märkligt fräsch och radikal
(2:34 min)
Lennart Jähkel, Maja Rung, Kajsa Reingardt.Foto: Petra Hellberg
Lennart Jähkel, Maja Rung, Kajsa Reingardt.Foto: Petra Hellberg Foto: Petra Helleberg

Det spelas alldeles för lite Schiller i Sverige tycker regissören och förr-förre Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm som de senaste åren mest arbetat i Tyskland och Köpenhamn. Nu gör han ett gästspel på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm med just Friedrich Schillers ”Kärlek och politik” från 1784 och som hade premiär i helgen i översättning av Frederik Sjögren och scenografi Bente Lykke Møller.

Kulturnytts teaterkritiker Maria Edström var på premiären.

Den som till äventyrs har fått för sig att Schiller är mossig är nog lite fel ute. Den idealistiska unge dramatikern som utmanade makten med sin tro på människans fri-och rättigheter och som tråcklade sig fram i det lapptäcke av censurutövande små furstendömen som 1780-talets Europa bestod av - han känns märkligt fräsch och radikal.

Och Staffan Valdemar Holm är också radikal, han bjuder oss inte på en samtidsskildring bland ökade klassklyftor och sänkta ingångslöner, inga postmoderna mikrofoner eller videoprojektioner. Nej här på Stockholms stadsteaters stora scen råder en mörk och vacker stramhet i Bente Lykke Møllers scenografi, som ligger detta benhårda ståndssamhälle som ett kompakt mörker över allt och alla och där rollgestalterna också åker fram och tillbaka på scengolvet som utklippta siluetter styrda i ett spel, en struktur. Det är som om regissör och scenograf stängt in texten i denna svarta låda där replikerna, livet och kivet får stångas, klösas och bitas som ett instängt djur.

Och det blir så bra – Frederik Sjögrens översättning får replikerna att leva och blomstra och skådepelarna fyller också sina liksom stränga begränsningar med så mycket liv; Lennart Jähkels stadsmusikant Millers jovialiska värme, sekreterare Wurm som Andreas Kundler ger ett gnäggskratt som direkt placerar honom i hackordningen, och den där handen som fortfarande är höjd fast han inte längre tänker slå hos ministerpresident von Walter i Gerhard Hoberstrorfers gestalt och Eva Rexeds Lady Milford en utsatt skönhet med samvete som ratar furstens blodsbriljanter. Och så de unga tu, Luise och Ferdinand, vackert och liksom lätt kreerade av Maja Rung och Simon Reithner – Romeo och Julia i en väld där klasskrankorna är utan nåd och där en revolution snart ska bryta ut.

För där Shakespeare på en gång illusionslöst och lekfullt liksom betraktar och beskriver världen för oss vill Schiller två hundra år senare visa oss något, få oss att inse något.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".