Jenny Offill, foto: Michael Lionstar
Jenny Offill, foto: Michael Lionstar

Jenny Offills Avd. för grubblerier

Anneli Dufva om Jenny Offills Avd. för grubblerier
2:34 min

Jenny Offill (född 1968) debuterade -99 med Last things, men det dröjde till 2014 innan hennes andra roman gavs ut. "Department of speculation" är titeln på den, vilket blivit Avdelningen för grubblerier på svenska. Offill undervisar i kreativt skrivande bl a vid Columbiauniversitetet och hon har publicerat ett antal barnböcker genom åren, men denna grubblande lilla bok har blivit ett riktigt genombrott, en enorm succé i hemlandet USA och även översatts till tio-talet språk.

Så märkligt det är att vara människa. Att vandra framåt och hela tiden se sig över axeln, stanna upp – ibland utan att veta varför – och söka vidare. Livet är lika flyktigt som helhet som mättat i detaljerna. Allt är en fråga om närvaro.

Och så är det även att vara kritiker. Ibland är man inställd på rätt frekvens för det man ska ta emot. Inga störningar. Ibland samspelar också det man just ska bedöma med någon annan konstnärlig upplevelse man haft – och så växer det, till något större.

Så, just så, blev det för mig med Jenny Offill och Avdelningen för grubblerier. När jag läser den första gången tycker jag om boken, men det fäster inte riktigt. Vid andra läsningen, ett par veckor senare, råkar jag ha huvudet fullt av Stina Aronson och Inger Christensen och de blir till systrar, alla tre – till känsliga iakttagare och insamlare av det där som gör livet. Allt växer. Och det är fantastiskt!

Offill berättar på ytan en historia om en kvinna som skrivit en bok, men vars andra bok aldrig kommit ut… Hon träffar en man, de förlorar ett barn, får ett annat barn, får löss i lägenheten i Brooklyn, han är otrogen och hon försöker hantera det.

Allt handlar om sättet hon gör det på. För i en sorts fragment, en tankeboksfrihetstradition så fångar hon, likt en detektor, upp precis vad som helst omkring sig. Det som betyder något, betyder något. Det hon ser, ser hon. Ingen annan bestämmer någon form av händelsernas hierarki, ingen annan värderar världen enligt Jenny Ofill.

Och där, i detta bräckliga men ack så stämningsfulla, i den skenbara slumpmässigheten så fångar hon livet. Hon håller i ögonblicken med en sådan utsökt precision att de hela tiden förmedlar mycket mer än vad man först kan tro.

”Dessa diktspillror som fastnat som kardborrar i henne” skriver hon på ett ställe. Antagligen utan att inse att hon är i färd med att göra detsamma, att hon nu lämnar läsaren med stunder som stannar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".