Die tote Stadt. AnnLouice Lögdlund (Fotografiet av Marie) och Daniel Frank (Paul).
Die tote Stadt. AnnLouice Lögdlund (Fotografiet av Marie) och Daniel Frank (Paul). Foto: Mats Bäcker

I Korngolds och Debussys drömspel

Vad betyder symbolerna hos Korngold och Debussy?
8:46 min

Dröm eller hallucination? I en essä för P1 Kultur jämför Per Feltzin två symbolistiska operor från slutet av 1800-talets Europa - och funderar över vad han egentligen hör och ser.

Håller vi bara ögonen öppna hittar vi symboler överallt. Det är bara att sätta upp en spegel….

I operan Den döda staden är hela belgiska Brygge en bild av en död hustru och huvudpersonen Paul ser henne överallt, i husen, i människorna, i kläderna, i vattnet. Redan här har vi hus och vatten - som i sig är symboler för beständighet och rörelse. Hus att lita på och vatten att bli förrådd av.

Det här ser vi i Lars-Åke Thessmans scenografi i Karlstad som verkligen rör på sig. I första akten är det kvävande instängt, i andra akten fascinerande öppet flödande och i sista akten blandas det rigida och det rörliga för att visa huvudpersonens förändring.

Det är glasklart.

I Debussys opera är det mera tolkningsbart.

Mélisande hämtas av en blixtförälskad riddare i ett fjärran land, men det är riddarens halvbror Pelléas som tillslut får Mélisandes förtroende.

Här hittar vi ett överflöd av symboler. Mélisandes långa fallande hår visar styrka men också lockelse, visar både en väg ut bort från den dystra borg där hon finns och den intensiva längtan hon har. Pelléas och Mélisande upplever en samhörighet utan otrohet, en kärlek utan sex. Men hon tappar sin ring i en brunn.

Vissa symboler ger oss svaret direkt, lika snabbt som en metafor av Tranströmer: "...och färdas där på en gång mullvad och örn."

Andra gånger kan vi känna vilken riktning symbolen vill att vi ska ta, men den tvingar oss att stanna upp och fundera på detaljerna.

Den där tappade ringen i brunnen. En brunn ger ju liv, en ring betyder kärlek. Men en tappad ring... Vad skulle Jung säga?

Och det är klart att en dyster kungaträdgård i Debussys opera berättar om ett sinnestillstånd för både kungen, landet och framtiden. Men mera exakt?

Och vad betyder det att Mélisande föder sitt barn för tidigt i sorg? För kungariket betyder det nytt blod, ny ljusare framtid. För Mélisande är det slutet.

Så ställer jag ordet Symbol bredvid sina verbala halvsyskon Ikon..., Signal..., Dröm..., Hallucination..., Synvilla..., Projektion..., Förhoppning..., Förväntan..., Hopp.... Och den elaka kusinen Fördomen.

Jag passerade en gång en kyrka i närheten av Neapel en vårdag. De skulle ha en begravning därinne alldeles strax och den soliga piazzan utanför var full av många sörjande och de flesta var svartklädda unga män.

Blixtsnabbt reagerade min hjärna: Den nutida symbolen för Neapel är maffian och bilden av männen skickade en signal och en uppenbar projektion av mina rädslor och förväntningar till min redan fastnaglade fördom. En maffiabegravning - det var det jag såg och det var det jag snabbt gick bort ifrån.

Symboler blir signaler. Signaler som blir symboler.

I Korngolds Die Tote Stadt har Paul alltså fastnat i sorgearbetet efter sin döda hustru Marie. Han ser henne överallt. Också i den nya bekantskapen Marietta. Här finns det där namnet. Marie-Marietta. Bokstäver som blir en signal som laddar namnet och gör det till en symbol för kärleken, döden och misslyckandet. Han kan ju inte leva vidare, han är besatt.

Det där finns i förälskelsen. Ett avsändarnamn på ett kuvert blir inte bara ett namn, några bokstäver vilka som helst. Kuvertet behöver inte dofta - namnet bär med sig något ändå.

Namnet, varifrån och hur det än kommer - i ett protokoll, i en rubrik, i ett ebrev - det blir mer än de där krumelurerna som kallas bokstäver. Namnet blir en ikonbild. En skarpt skuren signal som ligger där och vibrerar mellan konkret och abstrakt, mellan symbol och hopp. Namnet har för länge sedan förvandlats från identiteten på en person till drömmen om personen.

Kommer namnet när du, som Paul i operan, inte längre har något skydd och är förvirrad kan bokstavskrumelurerna bli en hallucination. Som ett mardrömspöke du inte längre har kontroll över, en besatthet.

I operan dödar Paul den nya, Marietta, när han märker och förstår att hon inte är Marie utan någon som bara påminner om henne och som han själv mer och mer ger den döda hustruns form. Han dödar henne för att den egna besattheten inte går att bemästra. Och bara som död liknar hon hustrun helt och hållet.

Han tar livet av henne genom att använda en sparad relik han har. Han stryper henne med den döda hustruns långa fläta. Återigen håret.

Men dödar han henne - egentligen?

Korngolds opera säger att det är en dröm. Det är just det som är det bästa med symbolismen. Det är ingen exakt vetenskap. De döda kan återuppväckas.


Korngolds opera Die Tote Stadt hade premiär på Wermland Opera i Karlstad i helgen. Debussys Pelléas och Mélisande ska sättas upp på Kungliga Operan i Stockholm den 19 mars och på Malmö Opera 7 maj 2016. Båda sänds direkt i grannkanalen P2: Opera i P2.

Debussys opera bygger på en roman av Maurice Maeterlinck och Korngolds på Georges Rodenbachs Brygge - den döda.

Musiken i inslaget var från Wermland Operas föreställning och en CD med Orchestre National De France/Franska nationalorkestern under ledning av Bernard Haitink.

Per Feltzins recension av Korngolds opera hittar ni här.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".